Egentligen finns det något för alla i integritetsdebatten.

Som politiskt höger är en enkel ingång individens okränkbara rätt till sig själv. Här ska inte privata företag och skurkstater ta sig friheter med individers data, och det är en kränkning att bli registrerad och behandlad utan vetskap eller samtycke. 

Progressiva och sociala grupper ser snabbt risken för övervakning och kartläggning av aktivister eller utsatta grupper med hjälp av verktyg som ansiktsigenkänning och biometrisk data. 

Oavsett politiskt perspektiv är det svårt att måla upp techjättarnas oreglerade experimentverkstad, där vi alla är försökskaniner, som en genuint god kraft och positiv framtidsmotor. Det är snarare en cynisk vinstmaskin och lekstuga för världens rikaste och dummaste personer, som Elon Musk. 

Men frågor om dataskydd, övervakning och integritet kan ibland lättvindigt reduceras ner till teknikspecifikationer, byråkrati eller nördiga abstrakter långt från människors vardag. I Sverige laggar debatten efter, och sällan är integritet ett hett politiskt debattämne. 

Tekniktidningen 404 gör viktig och modern journalistik om dataskyddets mörka verklighet. I en artikel som alla borde läsa berättar 404 om studentprojektet I-XRAY. Ett gäng Harvardstudenter har byggt vad som ser ut som ett par helt vanliga solglasögon. I själva verket är det ett verktyg för att tämligen omedelbart identifiera främlingar på stan bara genom att titta på dem.

Glasögonen är en lätt modifierad version av Metas smarta Ray Ban-brillor, installerade med hemmasnickrad mjukvara för språk- och ansiktsigenkänning. Tekniken funkar för vilken kamera som helst, som mobilkameror, men glasögonen valdes för att de smälter in.

Användaren tittar på en främling, tar en bild som skickas vidare till tjänsten PimEyes för att matcha mot andra bilder online, och sen söker en enkel AI-modell fram information och personuppgifter. Det tar bara ett par sekunder. 

I en demovideo prövar studenterna modellen på främlingar på stan, som alla blir chockade när de ser resultatet. Möjligheterna för stalking är uppenbara, med män som ännu lättare kan ta reda på vem kvinnan på bussen eller fiket är och var hon bor.

Maskineriet bakom I-XRAY har funnits ett tag men företag som Google och Facebook har inte velat göra den tillgänglig för en bredare publik på grund av alla de risker och faror som tekniken innebär. Syftet med projektet är inte att släppa lös enheter och mjukvara som gör det möjligt att omedelbart identifiera folk på stan, utan att lyfta och ifrågasätta hur bräcklig anonymiteten är, och hur rätten till privatliv eroderats över tid. 

Det är ett klarvaket synliggörande av hur exponerade många är. I Sverige, där det mesta om en person är offentligt, kan tekniken användas för både omedelbar och omfattande kartläggning av individer i realtid.

Alla har rätten att bli raderad,och redan idag är det möjligt för privatpersoner att begära att bli borttagna från söktjänster som Mr Koll, Eniro och Hitta – plattformar som säljer och sammanställer offentliga uppgifter: som erbjuder privatlivet som produkt. Det går också att bli bortplockad från sökmotorer som Google och Bing. 

Men här ligger ansvaret på den enskilda på ett sätt som gör det tidskrävande och svårare än nödvändigt att personligen värna om rätten till privatliv. Och det kan vara svårt att få en överblick över vilka som har, och saluför, dina uppgifter.

Med projekt som I-XRAY kan den politiska debatten ta tag i integritet och ett eroderat privatliv som det hyperaktuella samhällsproblem det faktiskt är.