Jag minns när Kanye West år 2016 höll releasefest för albumet ”The Life of Pablo” och fyllde arenan. Det blev inget framträdande, utan han kopplade sin laptop till Madison Square Gardens enorma högtalarsystem med en aux-sladd och tryckte på play. Det var bara några veckor innan han skulle avslöja sitt stöd för Donald Trump, som han menade delar rapparens ”dragon energy”.
Energin i söndags var mer typ rasistisk grillfest. Det som skapat störst rubriker i både amerikansk och svensk media var ståuppkomikern Tony Hinchcliffe som jämförde det amerikanska territoriet (enligt många en regelrätt koloni) Puerto Rico med en flytande sophög. Demokraterna högg direkt eftersom latinamerikanska väljare i vågmästardelstater kan komma att avgöra valet.
Hinchcliffes hö-hö-hö-humor var sannerligen vidrig. Men det var ett annat anförande som väckte starka känslor i mina kretsar, som knappt nämnts i vare sig svensk eller amerikansk media. Nämligen ett tal av allas vår favorit, Rudy Giuliani.
Giuliani var borgmästare i New York på 1990-talet och hade i början ett rätt så gott rykte eftersom han ”städade upp gatorna” (läs: fängslade svarta) i den amerikanska metropolen. Han var även borgmästare under 11 september-attackerna 2001 och höll brandtal vid rasmassorna.
Sedan gav han sitt stöd till Trump och förvandlades, likt Kanye West, till ett slags islamofobiskt skogstroll. Numera är han känd för att ha bokat presskonferens på landskapsarikteturfirman Four seasons istället för hotellet Four Seasons efter Trumps valförlust år 2020, och för att ha pillat sig i skrevet inför en ung kvinnlig journalist i den senaste Borat-filmen.
Nu till min poäng.
Giuliani höll ett anförande under Trumps hat-orgie i söndags, där han talade om Israel-Palestina. Israel är vår bästa vän! Inte Hamas eller Iran! skrek han på sitt rassegubbe-på-fyllan-typiska sätt. Sedan sa han något som kommer att vända den sarkastiska tonen i den här texten:
”Palestinierna lär sig döda oss vid två års ålder! Jag är på Israels sida, ni är på Israels sida, Donald Trump är på Israels sida, och de är på terroristernas sida!”
Jag ryser av tanken på att en så pass högt uppsatt politiker i USA – även om han är en svamlande pajas – utmålar palestinska tvååringar som terrorister, och därmed legitimerar den masslakt på barn som pågått i Gaza det senaste året.
Enligt Oxfam har fler palestinska kvinnor och barn dödats av den israeliska militären det senaste året än i någon annan konflikt i modern tid. 11 000 mördade barn sedan den 7 oktober är, enligt Oxfam, en konservativ uppskattning.
I själva verket handlar det förmodligen om tiotusentals fler när man räknar de som just nu saknas eller befaras ligga begravda under rasmassorna. Enligt välansedda medicinska tidskriften The Lancet rör det sig om hela 186 000 döda palestinier.
För några veckor sedan publicerade Gazas hälsoministerium en 649 sidor lång rapport på alla registrerade dödsfall i Gaza sedan den 7 oktober. De första 14 sidorna upptogs av barn som inte hunnit fylla ett.
Jag är egentligen inte förvånad över att Trumps patetiska lakejer hejar på detta folkmord – ett ord som nu även Carl Bildt använder – på palestinska barn. Det som chockerar är att Demokraterna fullständigt skitit i att ens kommentera Giulianis sjuka uttalanden.
Men det är väl bara att konstatera att Demokraterna givit grönt ljus åt Israels krig mot Gaza det senaste året och inser att de inte har något att vinna på att försvara palestinska barns rätt till liv. Än mer chockerande är väl att ingen inom den amerikanska eller svenska mediakåren verkar tycka att det är tillräckligt viktigt att markera mot.
