Tunga fysiska arbeten som inom byggnation eller omvårdnad tär på kroppen. Därför är det inte konstigt att 90 procent av Byggnads medlemmar svarar i undersökningar att de behöver arbetstidsförkortning för att kunna återhämta sig.
Våra medlemmar är stolta över att bygga husen, vägarna och skolorna i samhället. Men de långa arbetsdagarna och det fysiskt tunga arbetet gör att vi sällan kan ta del av mycket annat vi bygger: biografer, teatrar, badhus. Tiden med vänner och familj får också stå tillbaka då kropparna behöver vila för att kunna jobba nästa arbetspass.
Vi har skapat ett samhälle för arbetare där vardagen bara handlar om att återskapa kraften för att kunna lönearbeta nästa dag. Man kan nästan säga att vi lever för att arbeta och inte arbetar för att leva. Det är grundargumentet för en arbetstidsförkortning.
Byggnads medlemmar vill vara med och bidra till att bygga vårt land, men man vill också kunna njuta av umgänge med familj och vänner, eller kunna läsa en bok.
Sverige ligger efter våra grannländer som redan genomfört arbetstidsförkortningar. I dessa länder kan man dessutom se fortsatt produktivitet och ökning av BNP, som annars brukar vara argumentet mot sänkning av arbetstiden.
Jag har svårt att förstå varför de med anställning ska jobba onödigt många timmar när vi har så stor tillgång till oanvänd arbetskraft.
I Sverige har vi också massarbetslöshet just nu, den öppna arbetslösheten låg på 8,3 procent i juli i år. Jag har svårt att förstå varför de med anställning ska jobba onödigt många timmar när vi har så stor tillgång till oanvänd arbetskraft.
Det bästa sättet att få till stånd en snabb sänkning av arbetstiden med bibehållen lön är naturligtvis att använda den svenska modellen.
Den svenska modellen, eller den skandinaviska modellen, bygger på att arbetsmarknadens parter skriver avtal med varandra. På så sätt slipper man lagstifta via staten. Staten är mycket långsammare, och med skiftande politiska majoriteter en osäker part.
Men ett vanligt avtal mellan arbetsgivarna i en bransch och fackförbunden, det som brukar benämnas kollektivavtal, kanske inte räcker i detta fall.
För det första skulle starkare förbund säkert kunna avtala om kortare arbetstid i sitt eget avtal, medan svagare förbund med osäkrare anställningsförhållanden skulle få mycket svårare. För de svagare förbunden skulle kanske priset, alltså vad man i övrigt får avstå, bli för stort.
Det rimliga är också att arbetsgivarna tar kostnaden för detta, om det nu skulle bli någon sådan.
Därför skulle det behövas skrivas i huvudavtalet. Huvudavtalet är ett mer omfattande avtal som bestämmer spelreglerna för hela arbetsmarknaden. Ett tillägg till huvudavtalet mellan LO och Svenskt Näringsliv skulle göra att det blir norm för hela arbetsmarknaden och staten skulle slippa lägga sig i.
Det rimliga är också att arbetsgivarna tar kostnaden för detta, om det nu skulle bli någon sådan. Löntagarkollektivet stod tillbaka både under coronapandemin och under inflationen. Resultatet har varit att vinstandelen i ekonomin har ökat. Därför är det enda rimliga att arbetsgivarna nu tar ansvar så att arbetskraften håller och inte fortsätter ses som en förbrukningsvara.
Men om Svenskt Näringsliv inte är beredda att skriva avtal med LO är jag övertygad om att vi byggnadsarbetare är redo att ta strid – och den striden kan föras både genom strejk och vid valurnan.
