Men nu har bulgur och piroger väckt känslor. När hon förra veckan glatt berättade på sin Instagram att hon släppt en ny kokbok blev reaktionerna minst sagt överraskande. Gröna recept från hela världen, skrev hon, och radade upp exemplen som inspirerat, bland annat Korea, Bulgarien, Palestina, Ryssland, Gambia – och Israel.
Israel?
Helvetet bröt lös.
En person frågar Zeina hur hon som muslim kan lyfta israeliska recept. En annan skriver :”Är det redan brist på recept i tankarna? Att man överhuvudtaget tänker på ’Israel’ … efter vad de gjort i både ditt hemland (Zeina har libanesisk bakgrund) och Palestina.” Nästa person antyder att Bonnier fakta, förlaget som ger ut boken, är ägt av judar vilket då ska förklara detta stöd till Israel. Rena konspirationsteorier.
Flera följare skriver att den israeliska maten inte finns eftersom det mesta är ”stulet” från Palestina.
”DIN SELLOUT VI VET ATT DU SKRIVER ISRAEL BARA FÖR ATT SÄLJA DIN BOK! Har du ingen skam i kroppen?” Och sådär håller det på.
Att det dyker upp en och en annan stolle som skriver hatiskt på sociala medier är inget nytt och kanske gör man ibland bäst i att ignorera hatarna. Men den här gången var kommentarerna så pass många och aggressiva att matkocken var tvungen att stänga kommentarsfältet. Var och varannan skrev att de nu skulle bojkotta Zienas kokböcker enkom för att hon nämner staten Israel.
Snacka om att göra sakfrågan en rejäl otjänst.
Att bojkotta Israel som politisk metod är en sak, att kritisera staten när den begår övergrepp en annan. Men att hoppa på en svensk kock som lyfter israelisk mat är bortom rim och reson.
Det selektiva engagemanget får en att undra om det här verkligen är ett uttryck för omtanke om människor som förtrycks av stater. För hur ska man tolka det faktum att ingen höjde rösten mot att Ryssland också nämns i boken, landet som i åratal har stöttat den syriska diktaturen i kriget mot sin egen befolkning. Ingen höjde rösten mot Turkiet och de turkiska delikatesserna trots att staten begått grova övergrepp mot kurder och fängslat turkiska journalister. Eller Ungern för den delen vars politiska styre hatar muslimer och judar.
Och om det nu verkligen handlar om förtryckta palestinier kan man ju undra varför ingen av hatarna i kommentarsfältet i så fall går till attack mot libanesisk hummus och tabulleh. Åker man till de palestinska flyktinglägren i Libanon och se hur palestinierna har det tror jag många att chockas av misären.
Jag mötte nyligen en palestinsk man i 40-årsåldern som är född i Libanon och bott där hela sitt liv men som ändå räknas som statslös. Hans barn räknas också som statslösa. Libanon vägrar konsekvent att ge medborgerliga rättigheter till palestinier, så har det varit i generation efter generation. De saknar rätten att arbeta, om inte en arbetsgivare betalar för ansökan om arbetstillstånd.
I samma veva som det drevades mot Ziena så hindrades en ung palestinsk kvinna från att semestra i Libanon. På Beiruts flygplats stoppades hon från att komma in i landet och fick där veta att palestinier inte är välkomna. På sin Facebook skriver hon att den ”arabiska världen praktiserar värre inhuman behandling av palestinier än själva ockupationen” .
Kommer hatarna att hoppa på den som nämner Libanon i en kokbok?
Svaret är lätt att förutspå.
För hatet mot Israel handlar väldigt lite om palestinierna.
Den som verkligen värnar om palestiniernas rättigheter behöver rannsaka sig själv och fundera över poängen i att förneka Israels existens. Eller att låtsas att israelisk matkultur inte finns. Ziena bygger broar mellan människor när hon nämner både palestinska och israeliska maträtter.
Hoppas hon står på sig och inte ger efter för de oresonliga hatarna.
