I höst tvingas jag sitta i en rättegång om olaga hot efter att en individ tyckt att jag ska hängas i Nürnberg. X bedömer att det är helt okej att skriva så, inlägget ligger kvar trots anmälan. Svensk åklagare är av annan uppfattning. 

Det är egentligen inget undantag. Varje dag kommer hundratals grova kommentarer, varje dags sprids fejkade bilder där jag påstås ha sagt och gjort saker. 

Nej, det är inte normalt. 

Och ja, det är uppenbar risk att sådant här vallar en i ett bedövande tillstånd av permanent ilska (för att låna statsvetaren Natascha Strobls begrepp). Och visst, professor Christian Christensen har rätt när han beskriver kombinationen Elon Musk och en gigantiskt informationsplattform som påfallande destruktiv. 

Som tidning har Dagens ETC valt att inte annonsera alls på X, vi vill inte bidra med kapital, Musk har inte förtjänat det.

Naturligtvis är X en sjuk miljö, naturligtvis finns det ingen rimlighet i att min – och många andras – närvaro där kommer med hot, förtal och systematiska trollningar.

Men jag kommer att stanna. Även om faktiskt allt signalerar att jag borde tacka för mig och släcka kontot. (Då kommer jag ändå lindrigt undan jämfört med kvinnliga skribenter, klimataktivister, rasifierade, hbtq-personer och så vidare.) 

Jag förstår mycket väl att man kan landa i en helt annan slutsats. Men för mig finns det några avgörande skäl. Dels att jag är chefredaktör, jag vill vara maximalt tillgänglig för att besvara frågor om tidningens journalistik. Dels att jag inte har för avsikt att ge upp en plattform till högerextremister. 

De ska inte få vinna. 

Musk ska inte få vinna.