Men en stads första intryck är viktigt och i Stockholm är det nog många gånger Centralstationen. Dit kommer man om man har rest med tåg från andra platser i Sverige eller Europa eller så kommer man dit för att man har tagit Arlanda Express eller flygbussen. Att komma till Stockholm är då som att komma till ett inferno.

Jag har rest från och till Stockholm under många, många år och allt har stadigt blivit sämre. Jag är ingen nostalgiker, jag ser inte bakåt så mycket, jag är tålmodig men för Centralstationen finns inga ursäkter.

Under många år handlade det om att det var sunkigt och smutsigt, gången mellan tunnelbanan och stationen, själva tågstationen och perrongerna. Men sedan påbörjade en lång – mycket lång – process som inte verkar vara i närheten av att vara över. Spärrarna byttes ut mot gigantiska glasdörrar som ingen ska kunna ta sig över, och fler och fler byggarbeten utannonserades, alltid med stora käcka skyltar om att de som äger centralen gör detta för min skull. 

Det paradoxala med Centralstationens ombyggnad är att Stockholms invånarantal – precis som turismen – stadigt växer samtidigt som alla utrymmen för människor på Centralen har blivit mindre. Massor av offentliga utrymmen där man tidigare kunde gå, stå och sitta har förvandlats till affärer. 

Kommer man på morgonen till Stockholms Central ska man navigera genom ett hav av människor som flankeras av mängder med små butiker. Det är fint om man letar efter en shoppinggalleria. Men ska man åka tåg eller tunnelbana är det svårt att ta sig fram, svårt att få information om hur man köper biljetter och köerna till de bepansrade spärrarna är enorma. 

Vänner som kommer hit som turister får trängas i köer de inte förstår, möta aggressiva och stressade vakter och bli rädda för att bli biten av spärrluckorna som ständigt slås igen. 

Tillhör man dessutom den speciella gruppen som ska in i infernot med barnvagn, rullstol eller blindkäpp är det ännu värre. Då ska man in i hissar där urinlukten stinker, där utrymmet är så litet och maskinerna så undermåliga att jag får lust att bränna upp de där skyltarna som under flera år har påstått att det pågår arbeten för att förbättra allt för mig. Welcome to Stockholm!