Det gick väl bra för majoriteten av oss, vi går till jobbet, sitter med bolån, inreder våra hem efter senaste trenderna och åker på en och annan charter. Av de som inte lyckades leva upp till att bli en medelsvensson och som hamnade i samhällets utkanter i missbruk och destruktivt beteende tror jag inte jag har hört någon som har anklagat videovåldet för sina tillkortakommanden. 

Däremot anges uppväxtförhållanden med riktigt våld och övergrepp i hemmet, kompisgäng och grupptryck, adhd och andra diagnoser och mobbing, ibland i kombination, för att nämna några förklaringar till att det blev som det blev. Lägg där till vuxna i familjen och i sociala välfärdssektorn som inte har lyckats att hjälpa den då unge människan.

VHS:ens tid som ungdomsmarodör är över. Internet har funnits i våra liv så länge nu att vi knappt minns hur det var att vara utan. I början med sega uppkopplingar på stationära datorer. Nu är vi kroniskt uppkopplade och tiden då folk läste ’ei saa peittää’ på badrummens elelement är förbi, nu kan man ju betala räkningarna och göra nummer två samtidigt.

Och det är den kroniska tillgången till ett okontrollerbart antal sociala medier som skrämmer många av oss som är vuxna i dag. De sociala medierna styr många vuxnas liv. Mer än en person, inklusive mig själv, vittnar om ett närmast missbruksbeteende. 

Att exempelvis sluta facebooka går inte i jakten på likes och bekräftelse. Och sedan är man ju lite nyfiken också.  Vi sprider åsikter, genom delningar av allehanda bra och dåliga, goda och onda åsikter och nyheter. 

Tonen blir lätt hård vid meningsskiljaktigheter. Det skrivna ordet låter mer styggt när inte språket får in röstens nyanser som vid tal, vilket leder till missuppfattningar och än mer hårdför debatt. Blandat med trevliga statusuppdateringar om semester, bilder på hunden, kärleksfullt skryt över avkommornas bragder och fredagsmys. 

Och sedan förfasas vi över att ungdomar inte beter sig schysst mot varandra online, ja att de är direkt svinaktiga. Och var har de fått det ifrån? Inte från oss va? 

Jag vill inte på något sätt förringa alla de som utsätts för hiskeliga brott och mobbing online. Flera unga har tagit sina liv till följd av trakasserier. Det jag vill poängtera är att vi som vuxna har ett ansvar. Både i den, vad ska vi kalla den, verkliga världen och den virtuella. 

Vi köper surfplattor och smartphones till allt mindre barn. Därmed inte rätt att de ska ha tillgång till lösenord att ladda ner vilka appar och sociala medier som helst. Det finns åldersgränser av en anledning, och vi får inte vara hur naiva som helst och tro att just mitt barn aldrig skulle utsätta någon för något, och att mitt barn skulle berätta om hen själv är utsatt. 

Det är vi som bestämmer, trots skrik och tandagnissel och tills den dag de fyller myndig så har vi föräldrar rätt att lägga oss i.  

Så lägg dig i, och hur töntig du än må anses vara, diskutera företeelser och värdegrund med dina barn. Även om det får dig att känna dig som Siewert Öholm. 

Avslutningsvis, när denna ledare ligger online kommer jag så klart att dela den på sociala medier och hoppas på många likes och delningar och har jag lite tur kanske det blir debatt. Trevlig helg och gott fredagsmys på er.