Men… dagens sjöfart är en enorm klimatbov och talar vi om andra utsläpp, som svavel, så är det världshavens båtar som förstör mest. (Jag läser i nyhetsmagasinet ETC att bara containerfartyget Emma Maersk släpper ut lika mycket svaveldioxid som 50 miljoner bilar).
Andra uträkningar visar att de 15 största mega-skeppen som flyttar världens containrar, släpper ut lika mycket som alla bilar. Och att världens sjöfart – om den vore ett land – skulle vara en lika stor klimatbov som Tyskland eller Japan.
Ja, man blir matt bara vid tanken.
I grunden är båttrafiken ett lika pinsamt misslyckande för politiken som flyget. (Utrikes sjöfart till och från Sverige skapar fyra gånger mer utsläpp än flyget idag.) Eftersom båtarna far över nationsgränserna så är det dock ”ingens fel” att allt blir fel.
Det är upp till rederierna själva att ta klimatansvar och i en ekonomi där det enda som räknas är mesta möjliga vinst kommer det aldrig att ske.
Världens smutsigaste bränsle – bunkerolja – är det som driver världens havsflotta.
Och den globala ekonomin är helt byggd på transporter. Även om man på sikt kan få en ny ekonomi (baserad på mer lokal produktion) så går det inte att tänka bort frakterna mellan världens stora städer de närmaste decennierna. (Vi hinner inte ställa om all världens produktion snabbt nog). Vi lever i ett nav av ständiga flöden, det är idag mer effektivt än att varje stad själv har egna industrier och egna lager, allt åker runt i en ständig produktionskedja.
Men med dåliga produkter och dåliga transporter är detta en dunkande motor i klimatkollapsen.
Den enda lösningen blir då att rena transporterna.
Och – liksom i alla frågor som skapar klimathotet – så går det faktiskt att göra.
Det första och enklaste är att bara minska farten. Enligt OECD sparar det en tredjedel av alla utsläpp. Men det innebär ju att varje skepp hinner färre frakter och om de då ersätts av en tredjedel nya smutsiga skepp är inget vunnet.
För att få effekt måste sjöfarten byta drivmedel.
Och liksom för flyget är det här motståndet finns. Ägarna hittar ständigt nya argument för varför det inte går, oftast för att det är ”för dyrt”. Eller också lobbar man för småjusteringar som inte löser grundproblemet. Att byta smutsig bunkerolja mot smutsig naturgas är ingen lösning även om gasbolag gillar det.
Den stora lösningen är skepp som skapar drivmedlen själva via vind och sol. (Se experiment på Eco Marine Power). Att människan kan segla jorden runt med jättestora skepp är ju ingen nyhet men kombinationen solel och vind är speciell, tänk segel som är stora solceller.
Och till skillnad från elbilar har megabåtarna gott om plats för äldre billigare batteriteknik. Eller också lagras den producerade elen i form av vätgas för mörka dagar och nätter.
Den lokala sjöfarten kan snabbt ställas om till eldrift, om man ofta är nära hamn går det att ladda redan idag.
I Norge har man kommit mycket längre än Sverige, där finns både större elfärjor för bilar och elbåtar för passagerare. Nyligen beställde man 80 nya elfärjor för trafiken. (I Sverige finns eldrift mellan Helsingör och Helsingborg och så lite provprojekt för vägfärjor). Elbåtar blir billigare i drift än de som går på fossilt bränsle. Att vi i Sverige fortfarande har dieselfärjor mellan öar är bara dumt, även den renaste cyklisten förvandlas ju till miljöbov när hen åker med färjan till nästa ö.
Att elektrifiera transporter på svenska sjöar och älvar är en fantastisk möjlighet för att skapa alternativ till långtradare. Jens Holm (V) som just blivit ordförande i trafikutskottet i riksdagen argumenterar till exempel för mer sjöfart och mindre vägtransport. Men när vi får elvägar med rena långtradare så blir den flytten inget miljöplus om inte sjövägarna också elektrifierats.
I Sverige har vi beslutat bli ”fossilfria” genom att storsatsa på bilar som går på biobränsle. Det är en misslyckad återvändsgränd (utsläppen är lika stora här och nu) och givetvis kommer samma typ av återvändsgränder bli lobbyisternas stora kamp runt sjöfarten. Jo, det går säkert att driva båtar med ammoniak istället (mycket mindre klimatutsläpp) det kommer säkert vätgasbåtar, men de stora rederierna tänker flytande ”natur”gas och hybridskepp där några procent utsläpp i praktiken försvinner.
Omställning handlar inte om justeringar i nuvarande teknik.
Ordet kräver att båtarna, precis som förr, drivs av den rena energi vind och sol ger oss.
Så vad blir klimatrörelsens roll här? För två år sedan beslutade den rödgröna regeringen att befria inhemska sjötransporter från skatt på bensin och diesel motsvarande 650 miljoner kronor.
Att det genomfördes i all tystnad säger en del om hur svårt vi har att ryta ifrån när den ena handen inte vet vad den andra gör.
Självklart måste Sverige införa skatter på smutsig trafik, det kan vara farledsavgifter, tull eller utsläppsskatt. Men det kommer inte ske förrän frågan lyfts och blir självklar för de mest absurda slöseriprojekten vi ser.
Lyxbåtarna för ”kryssning” ökar just nu rejält. Varför ska de få gå in i städerna om de inte är rena? De där privata dieselmonstren som far över svenska semestervatten ska givetvis ha hög skatt medan de som väljer elbåtar eller segel ska vara skattebefriade. Och – en personlig favorit – förbjud vattenscootrar som förstör klimat (och ljudmiljön) som går på fossil energi. Tillåt de tysta som går på el.
Om det inte skapas aktioner mot smutsiga båtar kommer lite hända.
Politiken styrs idag av de ekonomiska krafterna eftersom medborgarna väntar i tystnad. Kanske i tron att det inte finns alternativ till den förstörande sjöfarten.
Men det finns.
Och om Silja Line förlorar hälften av passagerarna efter protesterande aktioner så kommer deras elbåt presenteras stolt inom något år.