Det räcker ju inte med att sluta flyga om 50 år, sluta ha diesel i tanken om 20 eller stoppa all denna elproduktion från kol och gas om 30 år. Vi måste ha negativa utsläpp, vi måste med varje steg vi tar lagra lite kol i mark och hav så att klimatet inte skenar.
Deppigheten bland ekonomer och politiker och även opinionsbildare från miljörörelsen var enorm.
Lyckligtvis har de fel.
Det rapporten berättar är nämligen inte vad som går. Den förklarar bara att det inte går med nuvarande ekonomi och politik. Det går inte att både hyckla om biobränslen och samtidigt räkna på mer skog globalt. Det går inte att skjuta ner koldioxid i Nordsjön (den stannar nämligen inte kvar) samtidigt som man borrar upp ny gas.
Inget går därför att det handlar om att mildra förstörelsen som fossil energi skapar. Det handlar inte om verklig omställning. Men en politik som förbjuder förstörelse och samtidigt kräver lagring kan ändra allt.
Det finns tre sätt att skapa kollager, det vill säga binda koldioxid och andra växthusgaser.
• Det enklaste är mer skog. Men för att den ska bli klimatren krävs att man stoppar kalhyggen och behåller skogens mångfald av liv. Svenska kalhyggen liksom indonesiska eller brasilianska är klimatförstörelse.
• Det andra sättet vi är 100 procent säkra på är att omvandla värmeproduktion till biokol. När man eldar flis eller pellets så skapar man utsläpp, men om man eldar med pyrolys så får man biokol som restprodukt. Och när den grävs ner i rabatter och åkrar så lagrar den utsläpp i hundratals år. Beräkningar säger att upp till 15 procent av de gjorda utsläppen kan lagras den vägen.
Det tredje sättet har vi använt i några decennier nu. Ekojordbruk. Alltså jordbruk som inte använder handelsgödsel och därmed utarmar mark och jord. I praktiken häller vi annars olja på våra åkrar. För det är ju det som hänt. Matjorden förstörs, den binder allt mindre kol och släpper ut allt mer växthusgaser. Ekojordbruk på rätt sätt fungerar tvärtom, den återför näring från produktionen och det här är väldigt viktigt, den humus vi har (den levande marken) är flera tusen år gammal och när den tunnas ut förstörs själva grunden för våra liv. Det finns fantastisk forskning kring hur ekojordbruk kan återställa balansen och låta matjorden växa och växa (vill du ha en introduktion så läs till exempel ”Morgondagens jordbruk” av Artur Granstedt). Allra nyast är produkter för gödning som kan ta hand om hästarnas, människornas, kossornas all skit (ja även vegetariska rester) och utan utsläpp omvandla det till näring, alltså återföra energi till jorden där den behövs bäst. Vi använder tio procent av världens mark till odling idag, att lagra i den är en enorm möjlighet. Fantastiskt! Själva åkern blir ett växande lager och alla bönder blir världens klimaträddare. Men… det kräver att dagens förstörelse förbjuds.
För det är det verkliga problemet med klimatfrågan.
Politiken idag handlar att skjuta upp det nödvändiga. För att inte störa vinster och produktion skjuts allt upp, vi förlorar år efter år på att det nödvändiga ska ske ”senare”. Politikens huvuduppgift är inte att minska utsläppen, utan att skydda ekonomin från omställningen.
Det är omöjligt att begära att alla medborgare ska veta skillnaden mellan att skapa ”negativa utsläpp” och att leva klimatsnålt. Det senare är att köra din bil med biogas, då minskar du utsläppen jämfört med diesel. Men när du använder biogas släpper du ut lika mycket som om du lät gödslet ligga kvar. Biogas lagrar inte utsläpp, det bromsar i bästa fall ökningen.
Men om utsläppet istället binds i ny jord blir det klimatpositivt.
Så varför storsatsar inte världens stater på mer skog, biokol och lagring i matjord? När forskare säger att det ”inte går” så handlar det om att politik och marknaden inte vill.
Det är enda förklaringen.
Det är mer lönsamt att just nu strunta i problemet för ägarna och förstöra lite till.
Hur ska man förklara vanvettet? Tänk dig om Sverige, istället för att införa förbud mot den barnmisshandel som kallades ”aga,” hade beslutat att ”under 30 års tid halvera utnyttjandet av aga”. Och infört regler om hårdhet i slag, lagar om mjukare örfilar, en utfasningsplan till år 2050.
Alla skulle inse vanvettet, om något är fel ska det givetvis stoppas här och nu.
Men i klimatfrågan gäller motsatsen.
Ju större förstörelse desto mindre politisk reglering. Se Volvo, se Lundin Oil, se Arla, se EuroChem eller varför inte SAS. Eller cementindustrin, eller Sveaskog.
Den verkliga klimatfrågan handlar inte om att vi saknar lösningar eller metoder för att klimatrent föda tio miljarder med mat och energi och transporter.
Det handlar om att de som äger förstörelsen kräver rätten att få förstöra lite till.
De lovar snällare örfilar.
Och tror att de kan förhandla med klimatet.