Läs också: Ledarbloggen: Greiders bästa vinterpoesi

Så mycket bättre det blev. Fler än någonsin fick tillräckligt med mat i år. Fler än någonsin fick tag på ren energi. Alla blev lite rikare alla fick lite längre livstid och alla fick uppleva en värld med lite mindre kriminalitet, mindre barnadödlighet och mer utbildning. Aldrig har så många levt i fred.

I snitt räknat alltså.

Men vi människor ser inte snitt. Vi ser problem, vi ser krig, vi ser flykt och vi ser djupa orättvisor och det är väldigt, väldigt bra för det är det som gör att vi människor faktiskt gör världen lite bättre. I snitt.

Människan blir rikare därför att vi jobbar, löser problem, lär ut det vi kan, samarbetar och skrattar och älskar och tar hand om varann.

Människan blir rikare eftersom vi utmanar de system och de diktaturer, de ekonomiska makthavare, de fega och rädda och valda och de rakt igenom giriga. Tänk såhär: Inte ens den värsta diktatorn, inte ens den girigaste kolproducenten kan påstå annat än att de är demokrater eller att de bränner kol för ”klimatets skull”. Att de råljuger är ju faktiskt bara bevis på att alla vet vad som borde gälla. Det finns en annan värld som är möjlig och de som bromsar och förstör vet att det är så för annars skulle de aldrig hyckla eller låtsas göra annat.

Vi har redan vunnit berättelsen om vad vi som människor ska skapa.

Vi har bara inte riktigt kommit på hur vi ska få det gjort snabbt nog

Men ...

Fler människor tar hand om varann idag än nånsin.

Fler vettiga, smarta och ekovänliga saker uppfinns och utvecklas idag, än nånsin.

Fler kvinnor lever jämställt idag än nånsin och fler män tar hand om sina barn nu än nånsin.

Fler människor har tagit emot och hjälpt flyktingar i år än någonsin.

Visst har man rätt att bli förbannad över fascismens återkomst, över klimathotets envishet och visst ska vi berätta den hemska berättelsen om hur några hundra ägare av banker får miljarder av svenska folket varje år i extra säkerheter för att de inte klarar jobbet att hantera pengar utan spekulation och dominospel.

Visst kan man bli smått galen över regeringens oförmåga att våga annat än följa minsta motståndets lag. Men det betyder ju bara att politiken kommer ändra sig om den möter motstånd. Bra motstånd.

Och visst är det – handen på hjärtat – underbart att få vara del i detta motstånd!

Nej, jag är inte immun mot pessimism.

Jag hade en djup svacka av begynnande tvivel efter att ha besökt besökt världens rikaste land Norge och träffat så många goda och kloka personer som samtidigt gjorde allt för att förneka att just de – Norge som nation – är världens största klimatbov och världens fegaste penningmaskin.

Jag skrev en jätteartikel om det i ETC, ett temanummer för några veckor sedan. (Läs gärna. Det är en märklig story om politik och pengar och Teslabilar. Bland annat.)

Visst kan man bli förtvivlad över att ett land samlat på sig 7 400 miljarder kronor i en fond som landet använder för att kunna flyta som en kork ovanpå övriga världen. De köper hus på Regent Street i London! De spekulerar i aktier, de har all rikedom och all makt att skapa och investera i en ren värld och de väljer att göra a-b-s-o-l-u-t i-n-g-e-n-t-i-n-g! Och oljerikedomen ska vara ... hör orden ... I EVIG TID!

Visst tänker man då: Varför reagerar världens rikaste folk så när de tar upp en rikedom som förstör jorden?

Vad är det för psykologi bakom förnekelsen?

Ja det är sant. Det intressanta med att skriva om Norge är att man samtidigt skriver ”såsom i en spegel”. Du ser snart det vi i Sverige också är. Jag menar, Sveriges enorma rikedom är mindre än Norges men det är ju bara att säga Vattenfall så förstår vi att det inte finns någon att skylla på. Norges passivitet är vår.

Låtom oss sucka.

Men ...

Pessimismens problem är att den är så erbarmligt tråkig, det är lätt att se det som inte fungerar men betydligt roligare att se att det faktiskt kan fungera.

Norges (och Sveriges) rikedom visar ju bara hur lätt vi skulle kunna lösa ojämlikhet och klimathot.

Vilken kraft, vilka resurser vi har!

Låtom oss kämpa.

När du läser det här är jag på väg till Indien (klimatkompenserat såklart). Alla anställda på ETC har gett sin julklapp till en liten dalit-by, de kastlösas by, som vi ska hjälpa med pengar till en skola. Byn samlar in lika mycket som vi. Skolan byggs av lokalt material, men det blir självklart solceller på taket från oss och det blir utbildning av unga pojkar och flickor som kan bygga en ännu rikare framtid för oss alla.

Jo, snittet kommer att höjas.

Men det viktiga är inte det. Det viktiga är att vi gör något tillsammans som människor, det finns ingen kraft som är större än vår gemensamma och det är därför vi lever och det är därför vi kommer göra världen ännu bättre.

Tack för det. Och god jul!