Det är viktigt för en fungerande demokrati att larma och vissla.
När Åsa Romson häromveckan jämförde flyktingkatastrofen i Medelhavet med en tidigare europeisk tragedi - nazisternas systematiska mördande i koncentrationslägret Auschwitz – blev reaktionerna starka från vissa håll. Tyvärr inte för att desperationen och drunkningarna fortsätter. Nej, kritiken handlade istället om, språket, att liknelsen var olämplig. Få tog in vad frågan egentligen handlade om, att EU:s regler utestänger och skapar incitament för människosmuggling och att människor dör i sina försök att nå ”fästning Europa”. Per Gahrton beskrev reaktionerna som att maktetablissemanget och dess megafoner ägnar sin energi åt att förhåna larmklockor och visselblåsare.
Man tänker osökt på visselblåsaren Edward Snowden som efter att ha avslöjat att USA i hemlighet övervakar sina medborgare utmålades som spion trots att det var staten USA som spionerat.
Det visslas även i svenska kommuner. Förra året, i det då allianstyrda Upplands Väsby, visade skolutvecklaren Per Kornhall på flera anledningar till att man hade sjunkande skolresultat. Det handlade till exempel om att man lagt ner förberedelseklasserna, att man hade ett obegripligt hyressystem där vissa skolor fick betala dyrt för lokalerna, att det införda beställar-/utförarsystemetet försvårade styrning och ansvaret för att åtgärda problem. Det handlade alltså om kommunpolitikernas ansvar för att ha stödsystem och en fungerande organisation. Kornhall började behandlas illa av kommunledningen. Då berättarde han om vad han råkat ut för i en blogg och i lokaltidningen. Svaret från kommunledningen kom omedelbart – avsked. På svensk kommunnivå finns det gudskelov ett rättssystem som kan ompröva felaktiga beslut och arbetsdomstolen underkände avskedet och kammarrätten dömde dessutom kommunen för att ha vägrat lämna ut handlingar i ärendet till lokaltidningen. Men kommunen vill ändå inte att han ska komma tillbaka till jobbet. Avlönad men inte tillåten att arbeta. Ett meningslöst slöseri med skattemedel och kompetens. Kornhall beskriver själv att det fanns en stor rädsla i organisationen och att det berättades om personer innan som hade fått sparken på konstiga sätt när de ville beskriva konsekvenserna av politiska beslut.
Det är viktigt för en fungerande demokrati att larma och vissla. Men när man utsätts för repressalier även i en kommun, som ju är gemensamt ägd och med lagstadgad yttrandefrihet, förstår jag att man tvekar. I våra små Bergslagskommuner är arbetsmarknaden inte heller så stor. Hällefors kommun har nyss fällts tre gånger av rättsväsendet för olagliga beslut i samband med ett kuppartat maktskifte och att ett moderat kommunalråd började avlönas utan politiska beslut. Det lokala maktetablissemanget i Hällefors, ledande moderater och socialdemokrater, har lagt stor kraft på att utmåla alla som kritiserat förfarandet som gnällspikar och rättshaverister. Samtidigt har det skett konstiga uppsägningar i flera politiskt styrda organisationer, ibland med lön för att inte arbeta. Det finns en utbredd rädsla. Men det är viktigt att larma och ”gnälla” när felaktigheter sker. Det visslas nog för lite i Bergslagen!