Det här med att skriva och uttrycka sina åsikter kan ha sina sidor. För det allra mesta har jag hört positiva kommentarer och uppmuntran av folk som har sett mig i tidningen. Och de tycker: ”Fortsätt skriva och kämpa för ett bättre samhälle där alla räknas och har sina rättigheter (och skyldigheter förstås)”. Men det finns även andra: ”Skriv om svenskar, invandrare vill bara ha bidrag”, ”Det finns enormt mycket mera brottslighet där”, och så vidare, (svärorden bortcensurerade).
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Jaså, du är en sån där invandrarkramare”, sade någon, som nog inte menade det som en komplimang. Det var ett nytt ord för mig. Men visst, det kan stämma, eftersom många av mina vänner är invandrare. Inte för att jag kramar alla dem, men jag gillar dem. Sedan har jag ju många svenska vänner också.
Många av dem som kommenterar negativt om invandrare, vill inte höra något gott om dem. De har sin egen åsikt, den vill de till varje pris behålla. Jag har hittills inte lyckats rubba på någon, som verkar fastcementerad i sina åsikter och vill prata högt om dem, men vill inte lyssna på mina synpunkter och åsikter. Varför vill de inte lyssna? Varför ha den inställningen att alla andra har fel och en själv har rätt? Det blir en väldigt sned och snäv världsuppfattning. Min värld är en värld med många åsikter, jag lär mig massor varje dag om världen och om människor. Jag har inga järnfasta åsikter, men däremot håller jag fast vid vissa egenskaper, som jag tycker är livsviktiga.
Att tala sanning är en av grunderna för vårt samhälle. Tänk deklaration, Försäkringskassan, skolan, anställningsintervju och andra situationer. Hur blir det om vi ljuger? Inte så bra för de flesta, det kan vara straffbart. Det finns tyvärr de som har satt oärlighet i system och då blir konsekvensen att systemen inte fungerar så bra för oss andra som följer reglerna.
Gemenskap är också en grundsten. Ensam är inte stark, men tillsammans är vi det. Vi människor är flockdjur. Ensamhet är en av orsakerna till många depressioner, speciellt bland äldre. Solidaritet, har vi glömt bort det ordet? Lika lön för lika jobb, fortfarande är det stora löneskillnader mellan män och kvinnor. Som människor ska vi ta hand om dem som inte har det så bra, hjälpa dem som behöver. Där kom också hjälpsamheten in, ännu en viktig egenskap. Vi är hjälpsamma av naturen. När det är stora tv-galor med insamlingar till Världens barn eller liknande, då vill folk hjälpa till och är mycket generösa. Det blir en härlig vi-känsla att man är med och hjälper tillsammans för att göra världen bättre. Den härliga ”hjälpa någon” känslan kan vi få varje dag. Inte med att skänka pengar varje dag, utan med att vara vänlig och hjälpa någon, hålla upp en dörr, besöka någon, le mot dem du möter, prata med främlingar.
Vi är alla invånare på planeten jorden. Den absoluta majoriteten vill inte ha krig, utan leva i fred med familj och vänner. Vi som bor i Bergslagen trivs bäst här, här är vårt hem. Det har kommit människor från andra länder, som ofta längtar tillbaka till sitt hem, men det finns inget hus kvar längre i hemlandet. Så Bergslagen blir deras nya plats på jorden. För att de ska kunna trivas behövs det människor som bryr sig om, pratar med dem, så att de lär sig språket snabbt och hur man förväntas vara här. Det finns många oskrivna regler, som skiljer sig mellan länderna. Hur ska folk kunna lära sig dem om ingen pratar och berättar hur det fungerar här? Visst finns det elaka typer, men det har inte med folkslag att göra, utan med uppfostran. Eller brist på den.
