Kina är en politisk diktatur. Men som i alla diktaturer är ledningen beroende av människors passivitet för att kunna sitta kvar. Det är likadant för Vladimir Putin. Kan han inte leverera högre levnadsstandard på några års sikt för de flesta har det ingen betydelse vilken propaganda han kan piska fram. På samma sätt hade aldrig Ukrainas regim förändrats om inte Ukrainas människor år efter år fått se en sämre ekonomi och ökad otrygghet.
På så sätt är diktaturer och korrupta demokratier lika känsliga för ekonomin som andra.
Men Kina är speciellt.
Kinas ledning har levererat en ökad levnadsstandard i ojämförbar takt på några årtionden. Samtidigt som landet har blivit ”världens fabrik” har det också blivit världens mest växande inhemska marknad. När Kina idag satsar på ökad BNP gör man det i första hand inhemskt, landet är helt enkelt för stort för att kunna exportera sig rikt, världen kan inte ta emot hur mycket som helst.
All sådan tillväxt skapar också problem. Bostadsbubblor, lånekriser, börskrascher och miljökriser. De förra beror på försöken att bygga tillväxt på genvägar, det senare beror på smutsig energi.
Men i all kritik och oro över Kinas smutsiga luft och orena floder är det viktigt att se perspektivet. Kina är det land i världen som minskat koldioxidutsläppen mest på jorden i relation till BNP. Sveriges ”rena tillväxt” är inget jämfört med Kinas drastiska sänkning av utsläpp per dollar.
Fortfarande ligger Kinas utsläpp under det gamla Kyotoprotokollets mål: 3,3 ton växthusgaser per person (USA ligger på 20 ton). Att landet idag släpper ut mer än USA handlar bara om att man är så gigantiskt många fler.
För världen betyder det att det som händer i Kina avgör oerhört mycket av vår framtid. WWF har nyligen släppt en rapport som visar en väg framåt för Kina som är väldigt positiv.
Man visar att landet rätt enkelt kan spara 50 procent av sin energi genom energieffektivisering (bland annat är landets hus byggda väldigt ineffektivt). Man visar att landet 2050 kan vara helt förnybart baserat vad gäller energi, kolet kan fasas ut liksom gas och olja. Det här skulle i så fall betyda att 90 procent av landets utsläpp försvinner.
Kina bygger idag mest vindkraftverk i världen. Faktum är att vindsnurrorna ger mer än landets kärnkraft och de är mycket snabbare att få upp. När det gäller solceller än man snart ifatt Tyskland och kommer fortsätta bygga eftersom solcellerna är snabbaste sättet att få renare städer. Kina är generellt dåliga på småskalig energi, det är stora anläggningar som byggs, men om landet införde stöd för egen el skulle även det växa snabbt.
Den här vägen – förnybart Kina – är fullt möjlig för landets ledning att välja och samtidigt få den tillväxt som befolkningen kräver.
Det kommer inte skapa demokrati men det kommer skapa en renare värld. Alternativet är en smutsig tillväxt som kommer sänka medellivslängden. (Smutsiga städer kan ha tio års lägre livslängd än rena... Hur länge accepterar folk det?)
Kina har politiskt varit en broms på alla klimatförhandlingar. Det handlar mer om att inget annat land ska styra Kinas val och utveckling. Ledningen är lika irriterad på utländsk styrning som den är rädd för inhemsk opposition.
Samtidigt visar Kinas partitoppar samma girighet och egenintresse som västs mäktiga. Skatteparadisen rymmer också kinesiska miljarder på flykt från en intern maktkamp man kanske kan förlora.
Men i motsats till i väst finns det i Kina ingen gigantisk kolbubbla på börsen, eller ett finansiellt superkapital som i samarbete med oljeföretag och energiföretag aktivt bromsar förnybart och försöker få fortsätta ta ut några hundra gigaton växthusgas genom mera olja, kol och gas. De stora ägar-intressena finns i väst, det är där de största bromsklossarna finns. Energibolagens värde i EU har halverats på börserna på några år. Rädslan för vad förnybart och energieffektivisering gör med de felsatsade miljarderna är stor. (Det är också därför EU aldrig får någon riktig utsläppsrättshandel.)
EU bromsar omställningen. USA bromsar (med skiffergas). Ryssland har aldrig ens försökt. Det är en mycket märklig situation vi hamnat i.
Om Kinas ledning väljer effektivisering och förnybart kommer världens smutsiga fabrik på några årtionden bli det rena hållbara exemplet. Och ”gamla Europa” verkligen bli gammalt på riktigt.
För ingen ekonomi kommer kunna ställa om den dag den är för svag av att ständigt hosta som en astmatiker av det kol som driver den.