Ledare: Visa att politik gör skillnad

Orden är Ernst Wigforss, språkläraren från Halland, som blev legendarisk socialdemokratisk finansminister och först i världen med att bryta med kamrersartad åtstramningspolitik och ersätta den med ekonomiska stimulansåtgärder. Ernst Wigforss och socialdemokratins nydanande ekonomiska politik, som räddade demokratin från de mörkrens krafter som försökte slå rot också i vårt land, går som en röd tråd genom journalisten och författaren Björn Elmbrants nyutkomna bok Innan mörkret faller, ett 
mästerverk i den demokratiska folkupplysningens tjänst och en brandfackla som borde väcka alla politiker som genom flathet och passivitet låtit ett parti med rötter i fascism och nazism – Sverigedemokraterna – sätta den politiska dagordningen.

Att SD har ökat sitt väljarstöd under sommaren är förutsägbart. Debatten har nästan ensidigt handlat om problem och företeelser kring flyktinginvandringen, våldsdåd och tiggeriutspel. 

Självfallet ska inte alla SD-väljare dras över en kam.  De är sannolikt en salig blandning av människor, alltifrån sådana som tycker att flyktinginvandringen är för stor, känner oro över utvecklingen i Sverige mot ökad ojämlikhet och en krackelerande välfärdssektor, till sådana som överhuvudtaget inte vill att etniska svenskar ska assimileras med människor med annan etnisk bakgrund. Men lyssnar man till röster ur folkdjupet i vardagslivet så måste man tyvärr konstatera att inslaget av främlingsfientlighet och ren rasism inte är obetydligt.  

Man får heller inte glömma bort vilka personer som företräder SD i kommunala och regionala församlingar och inte minst i Sveriges riksdag. I en riksdagsmotion föreslår den ledamoten Kent Ekeroth (SD) att svenska myndigheter ska registrera den svenska befolkningen efter nationell bakgrund, ett förslag som för tankarna till de så kallade Nürnberglagar som Nazityskland införde den 15 september 1935. Och på Facebook skriver SD-politikern Roar Vesterengen i Falköping att tidigare statsministern Fredrik 
Reinfeldt (M) borde avrättas och kallar statsminister Stefan Löfven (S) för Judas och Quisling.  

Säg mig vem du umgås med… Allt Åkessonskt tal om nolltolerans mot rasism är mot denna bakgrund rena rama bluffpokern. Den demokratiska renhållningsuppgiften att konfrontera SD får mot denna bakgrund inte glömmas bort. Hittills har detta bara skötts med några tafatta vänsterjabbar, inga rejäla krokslag och uppercuts.Kan då dagens dödläge brytas och dagens verklighet förändras? Det är jag övertygad om, men då måste ansvarsfulla politiker till vänster och höger sluta mumla och visa handlingskraft.

”När föräldrar får sms på jobbet om att de måste hämta sina barn för att dagiset har gått i konkurs eller när miljardrullningen till etableringslotsar skapar omfattande kriminalitet, borde tiden vara mogen för en ny Wigforss.” (Elmbrant) 

Då måste landets rödgröna regering visa att politik gör skillnad. Höstbudgeten, som regeringen nu har i sin hand, får inte bli förändringar på marginalen och kameralt gnetande om krona-för-kronafinansiering. Sveriges ekonomi är i god balans och det finns ett inte obetydligt utrymme för lånefinansierade framtidsinvesteringar. Ta strid för välfärden. SD:s framgångsdagar är räknade den dag ansvarig regering börjar lösa viktiga problem i människors vardag. 

Släpp den ekonomiska svältdoktrinen, angrip den växande ojämlikheten med skärpt fördelningspolitik, jobbsatsningar bland annat inom välfärdssektorn, bostadsbyggande som inte minst ger unga människor möjlighet att skaffa sig en bostad till rimliga priser. Väj inte för både polisiära och sociala insatser mot de kriminella gäng som kraftigt försämrar livsvillkoren för alla andra i de stadsdelar de lever i. Och sist men inte minst  – försök nå en block överskridande uppgörelse om invandringen. 

Ta sådana initiativ, Stefan Löfven, och visa att socialdemokratin åter är ett parti som har ambitionen att styra den politiska dagordningen.