BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Ilmar Reepalus välfärdsutredning visar att marknadsanpassning och vinstjakt i välfärden har lett till fördjupade klyftor. Frågan om vinster i välfärden handlar tydligt om vägval, vilket Sverige vi vill ha? Ska den gemensamma välfärden vara ett fundament i vår svenska modell? Är det behoven som ska bestämma platsen i kön och ska alla få samma chans? 

I dag när marknadskrafterna har fått allt större utrymme i välfärden är det inte så. Under de senaste 20–25 åren har privata intressen plockat åt sig stora delar ur välfärden för egen vinning. Reepalus utredning visar att det är oerhört lönsamt att driva vård, skola och omsorg i vinstsyfte! Detta utifrån avkastningen på operativt kapital, där snittavkastningen är närmare 40 procent, mot 10 procent i övrig tjänstesektor. 

Är det så här vi vill ha det? Vill vi att välfärden ska vara uppbyggd på att bolag kan göra så stora vinster som möjligt? För mig handlar det om att kunna lita på att alla får en god och jämlik sjukvård, skola och äldreomsorg. Därför är mitt svar självklart att de äldres behov av god omsorg måste gå före bolagens vinstintresse. 

Försvinner inte valfriheten i välfärden om de privata företagen inte kan ha vinstsyfte? Nej, för i så fall finns det ingen valfrihet i hela Europa, men det gör det. Däremot har inget annat land än Sverige så generösa regler för vinstuttag inom hela välfärden. Vinstdriven välfärd gynnar väl kvinnorna? Nej, såväl lönerna, som anställningsvillkoren, som andel kvinnliga chefer, är bättre i offentlig än i privat välfärd. De vinstdrivna bolagen har generellt lägre löner med undantag för sjuksköterskor, lägre personaltäthet och andel fast och rätt utbildad personal, jämfört med offentlig sektor. För mig är detta logiskt – med lägre arbetskraftskostnader blir det ju högre vinster! 

Efter valet slöt den rödgröna regeringen en överenskommelse med Vänsterpartiet om att begränsa vinsterna i välfärden. Det som gör mig orolig är att efter att Reepalus utredning blev känd om vinsttak i välfärden, uttalade många socialdemokratiska företrädare sin tveksamhet. Min fråga är hur de tidiga pionjärerna i arbetarrörelsen skulle ha reagerat när ledande S-företrädare säger: ”Det är inte görligt” och ”Jag tror inte att det är någon idé” eller liknande. 

Civilministern bekräftade också i Dagens industri att först skulle vinsterna i skolan begränsas avsevärt, medan vården och omsorgen slipper undan ett vinsttak. Statsministern hade en annan uppfattning någon dag senare – nu ville man se vinstbegränsningar för hela välfärden. Även om skolan var det område där det kanske gick att komma fram snabbast. 

Ska privata bolag genom vinstjakten få undergräva den behovsstyrda välfärdsmodellen, som arbetarrörelsen mödosamt och solidariskt har byggt upp under de senaste 100 åren? Mitt svar är nej! Min förhoppning är att de socialdemokratiska ombuden på partikongressen den 8–12 april tycker likadant och tydligt fattar beslut om vinsttak i välfärden.