Alla demokratiska länder begränsar yttrandefriheten på olika sätt. Vanliga lagar är uppvigling och förtal. I princip alla demokratier har även förbud mot hatiska yttranden.

Frågan är alltså inte om vi ska ha yttrandefrihet eller inte, utan snarare var gränsen för den går. Var på skalan man vill befinna sig.

Diskussionen är aktuell igen sedan regeringen gått fram med ett förslag om att förbjuda förnekelse av folkmord. Sådan förnekelse ska kunna straffas om syftet är att hota eller uttrycka missaktning mot en folkgrupp.

I praktiken bör skillnaden mot dagens lagstiftning bli liten. Grovt hat, kombinerat med folkmordsförnekelse, kan redan idag bestraffas.

Av goda skäl. Hets mot grupper, i form av till exempel anti-semitism eller islamofobi, skapar rädsla. Det är i sig ett hot mot yttrandefriheten. 

Jag brukar tänka på yttrandefriheten som ett åsiktstorg. Du ska kunna säga vad du vill där. Men om någon kommer till torget för att hata kommer andra går därifrån. Lagar mot hets behövs alltså för att skydda den fria åsiktsbildningen.

Men den föreslagna lagen, som alla riksdagens partier är överens om, kommer även med frågetecken. 

Lagen förbjuder förnekande av folkmord eller krigsbrott, om brotten är erkända i en svensk eller internationell domstol. Det låter som ett rimligt kriterium. 

Men det innebär också att folkmord som aldrig erkänts officiellt, inte omfattas. Ett exempel är det armeniska folkmordet. 

Men är det mindre allvarligt att förneka det? Uppenbarligen tycker i varje fall Sverige det, eftersom vi aldrig erkänt folkmordet, i rädsla för att uppröra Turkiet. 

Frågan är också hur man ska hantera brott som sker i närtid. Just nu pågår en rättegång i Internationella domstolen (ICJ) om Israels agerande i Gaza strider mot FN:s folkmordskonvention. 

Vad domstolen kommer komma fram till vet vi inte, rättegången lär ta flera år. 

Men experterna tar anklagelserna på stort allvar. Det är möjligt att Israel kan anses skyldiga till folkmord eller krigsbrott av domstolen.  

För många av oss är blotta misstanken om att Israels krigföring i Gaza skulle kunna strida mot folkmordskonventionen tillräckligt för att kräva omedelbart eldupphör. 

Men regeringen har en annan hållning. Man har försvarat den israeliska regeringens agerande och kallat det för proportionerligt. Först på sistone har man börjat uppvisa en viss tveksamhet.

Jag undrar om regeringen tänkt på att ett försvar av agerandet från Israels regering – med den nya lagstiftningen – kan bli föremål för juridiska processer? 

Billströms strama uttalanden lär inte leda till några fällande domar. Men anmälningar lär säkert komma, om inte annat mot dem som fortsätter att högljutt argumentera för den israeliska regeringens sak, även om ICJ anser att krigsbrott begåtts.

Det kanske vore rimligt?  

I en hatisk kontext, borde inte förnekelse av brotten från Israels militär i Gaza kunna vara hets? Att exempelvis förringa att oskyldiga brutalt skjuts ihjäl i en brödkö? Eller för den delen att förneka Hamas vedervärdiga massaker den 7 oktober?

Men det visar också risken med att införa nya lagar med motiveringen att de bara är "ett förtydligande". För detta kommer nog inte sluta som regeringen har tänkt sig.

Om Israel fälls i ICJ kommer regeringen i praktiken kriminalisera en hållning man tidigare försvarat. Vill man verkligen det? Eller är det den typen av djupt problematiska hållningar som bäst tillrättaläggs i en fri och öppen debatt?