Det kan handla om att övertala Sverigedemokraterna om att svänga i frågan gällande välfärdsvinster. Eller om att motverka en, ur arbetsgivarens perspektiv, oansvarig och kostsam löneutveckling. Eller om att angripa Lagen om anställningsskydd. Eller om att varna för fruktansvärda konsekvenser utfall att bolags- eller kapitalskatter skulle höjas.
Medlemsföretagen vill ha en stridbar, frenetiskt påverkande koloss som gärna får ligga nära gränsen, med spetsiga utspel och polemisk självsäkerhet.
Men om den passeras?
För så är det, Svenskt Näringsliv har valt att gå över gränsen. Hederlig debatt tar slut, något helt annat tar vid. Propaganda med oklar avsändare. Personangrepp. Extremt vinklade budskap. Direkta lögner. Uthängning av privatpersoner som dristar sig till att ha synpunkter på just dessa lögner.
Dagens ETC visar idag hur Svenskt Näringsliv har skapat en infrastruktur för att leda ut miljonbelopp till en hemlighetsfull proxyarmé bestående av tankesmedjor och unga, arga borgerliga män som inte har några som helst moraliska skrupler vad gäller kommunikation.
Klippa in Magdalena Andersson bredvid en sörjande familj och skriva att hon vill åt den avlidne makens/pappans besparingar? Absolut. Spelar mindre roll att finansministern aldrig lagt ett förslag om arvsskatt. För sådana falska budskap kan ändå få många delningar, ibland väldigt många. Svartmålar det och skadar regeringen – lägg ut!
Sett till vad denna verksamhet gör sig skyldig till är det omöjligt att Svenskt Näringslivs ideologiskt drivna legosoldater fått några som helst etiska förhållningsorder av sin uppdragsgivare. Allt är okej. Bara det ger effekt.
Men det betyder inte att de skenar vilt utan att någon håller i tyglarna. Här är viktigt att påpeka att Stiftelsen fritt näringsliv – Svenskt Näringsliv har hittills plöjt ned drygt 500 miljoner kronor i detta opinionsbildande projekt – efter förra valet fattade beslut att åstadkomma mer ”delning” genom ett ”strategiskt användande av sociala medier”.
Det lade grunden för trollfabriken.
Och nej, det finns inget annat rimligt begrepp för att beskriva det som produceras där, på Facebook och bloggar.
En detalj i sammanhanget är att stiftelsen vid samma möte i december 2014 klubbade att självaste trolldrottningen Rebecca Weidmo Uvell skulle ges ekonomisk hjälp, och hon har även senare varit betald av Timbro i flera omgångar.
”Weidmo Uvell är en fristående opinionsbildare, jag har inga synpunkter på det”, säger Karin Svanborg-Sjövall, vd på Timbro och Stiftelsen fritt näringsliv, när Dagens ETC frågar hur hon ser på Weidmo Uvells hetsande, osakliga tonläge.
Inga synpunkter.
Och därmed inget ansvar.
Problemet för Svenskt Näringsliv är dock att till synes fristående propagandister, som exempelvis Facebook-gruppen Rödgrön röra (RGR), bara kan komma undan som fristående tills någon gör sig bekymret att följa brödsmulorna från just Svenskt Näringsliv. Rödgrön röra har fått en miljon kronor från Stiftelsen fritt näringsliv. Ett välkommet tillskott för att kunna sprida fler skarvande kampanjer.
Nu kandiderar gruppens grundare till riksdagen för Moderaterna – som för övrigt har en partiledare som efterlyst god ton under valrörelsen, men det kanske rymmer att tjockhåna LO:s ordförande.
”Jag känner inte något stort ansvar för vad Rödgrön röra gör idag”, säger Svanborg-Sjövall.
Betalar ut en miljon kronor.
Känner inget ansvar.
Nej, det har inte varit lätt för Dagens ETC att krama fram vettiga svar från dem som styr de olika tentakler som skjuter ut från propagandakroppen.
Svenskt Näringslivs presschef Peter Isling vägrar kommentera de budskap som organisationen finansierar. Ja, han vägrar låta sig intervjuas överhuvudtaget.
Det är anmärkningsvärt.
Svenskt Näringsliv har, i alla sina delar och oursourcade funktioner, ett ansvar för hur valrörelsen kommer att arta sig. Den som lägger hundratals miljoner – hur många kommer från välfärdens skattefinansierade entreprenörer? – på att vrida samhällsdebatten mot sina egna målsättningar kan inte komma undan med obefintlig transparens.
Just nu ser valrörelsen inte så värst lovande ut.
I alla fall om du hade hoppats slippa övertramp som lämnar sakpolitiska motsättningar långt bakom sig.
Var kommer Svenskt Näringsliv att dra gränsen?
Den frågan bör fler ställa.
Till att börja med 60 000 svenska företag.
Vill de verkligen betala för en grisig trollfabrik?
Svenskt Näringsliv bör nog inte räkna med det.
Eller med att dessa företags totalt nästan två miljoner anställda anser att deras arbete – via arbetsgivarnas ekonomiska stöd – ska bidra till digitala kampanjer som riskerar att göra valrörelsen mer splittrande och enfaldig än nödvändigt.