Det finns motsatsen. Ingen gång under senaste tiden har debatten om vad som är och vad som inte är demokrati blivit tramsigare än när borgerligheten anklagat svensk miljöpartism och rörelse för att vara militanta upprorsmakare, suktande efter klorofyllgrön diktatur.

Gunnar Hökmark (M) tror sig veta att den tidigare tv-meteorologen Pär Holmgren planerar att avskaffa fria val. Jonathan Bessou (M) gör en unik tolkning av det tal som Greta Thunberg höll under FN:s toppmöte. Alla andra i hela världen hörde en ung människa uttrycka frustration över att så lite görs trots att risken är så stor. Men inte Bessou, han tycker att hon ”gick all in fascist och hotade FN med någon form av väpnad revolution”.

Och hur många artiklar har inte Dagens Nyheter skrivit på ledarplats om att alla goda liberaler måste spjärna emot när alarmisterna snart rullar ut giljotinerna för dem som kör diesel.

Jag har tänkt på det här.

Min slutsats? 

Den som vill rädda planeten måste börja avsky demokrati.

Nej, jag menar inte demokrati utan ”demokrati”, falsk demokrati, alltså den perverterade form av representativt folkstyre som just nu dinglar oss över avgrunden, i varje givet ögonblick prioriterande oreglerad kapitalism framför medborgares trygghet.

Det är självpåtagen maktlöshet.

En sammansvärjning mot vår framtid.

Det är den demokrati som borgerligheten sluter upp bakom.

Men det är inte bara borgerligheten. Vi har idag ett parlament där inget parti fullt ut formulerar vad som faktiskt måste ske, och hur fort det måste ske, för att bromsa uppvärmningen.

Om vi på allvar ska tala om vad som skulle underminera demokrati, fråga en ung person hur imponerad den är av politiken. Ja, även barn har utvecklad förmåga att se vad som är på väg att hända med den civilisation som de sedan ska tvingas ärva.

Vissa experter kallar det klimatsorg.

All oro och ångest som uppstår till följd av bränder, stormar, smältande is, missväxt och vetenskapliga rapporter som till sist väger fjäderlätt om chansen uppstår att boosta ett rut-avdrag.

”Jag tror att den bleka framtiden är någonting som spelar in. Jordens resurser förbrukas, luften förstörs och haven förstörs. Det måste ha en allmän effekt på den psykiska hälsan hos de yngre. Det lägger sig som ett tråkigt filter över allting. Vi äldre har aldrig haft ett sådant framtidsscenario”, säger stressforskaren Töres Theorell till SVT.

Ur sorg kommer många känslolägen. I en rapport häromåret räknar American Psychological Association, som börjat intressera sig för klimatkrisens mentala påverkan, upp bland annat rädsla, utmattning, passivitet – och ilska.

Så ska det måttlösa drevandet mot Thunberg förstås. De tycker att hon är farlig. De har rätt. Hon är arg. Och hon säger: Det här är inte den värld vi vill ha, det här är inte vad vi menar med demokrati som rättvist tjänar folkens behov och önskningar.

Vad är skillnaden på demokrati och ”demokrati”?

Följande är bara möjligt i det senare:

• Tre svenska storbolag (Electrolux, Ericsson och H&M) släpper tillsammans ut mer växthusgaser år – 108 miljoner ton – än Sverige som nation, visar Dagens Industri.

• På en japansk fiskmarknad säljs en blåfenad tonfisk för motsvarande 27 miljoner kronor. Rekord. För att den snart kan vara utrotad. Tänk vad dyr den absolut sista kommer att bli när den trålas ur havet.

• Luftföroreningar hotar barnens hälsa på Londons förskolor. Astma är ett gigantiskt problem. Stänga av smutsig trafik, kanske? Inrätta miljözoner? Nej, staden installerar luftrenare. Barnens föräldrar betalar med sin skatt. Bilföretagen? Vem vet, kanske köper de in sig i företagen som tillverkar luftrenare. Kapitalismens tolkning av cirkulär ekonomi.

• De tio procent i världen som har högst inkomst står för runt hälften av alla koldioxidutsläpp, medan de 50 procent som har lägst inkomst står för tio procent, enligt Oxfam.

Det finns hundratals fler exempel, tusentals.

Nya kommer varje dag.

Demokratiunderskottet.

Marknaden förstör. Marknaden bekymrar sig heller inte för politiken, som inte har gett den anledning. Det här är förvildad kapitalism. Det är inte ens ängslig, insnävad demokrati. Även om liberaler och konservativa verkar ha förtvivlat svårt att förstå skillnaden.

Naturligtvis kastar de inte ur sig ”fascist” och ”diktaturkramare” slumpmässigt. De vill ha förskrämda motståndare. En grön rörelse som duckar under anklagelser. Men jag tror verkligen inte att det lyckas, inte när denna motståndare kräver mer och äkta demokrati – inklusive klimatpolitik med substans – snarare än bara ett tomt skal, deras förklädda diktatur, optimerad för att tillvarata fåtalets intressen.

Paralyserande sorg är inte skrämmande för den som vill undvika krav på radikal samhällsförändring. Det är däremot ilska.

Speciellt när den fortplantar sig mellan individer, generationer och länder.

Var inte rädd för ilska.

Skäms inte. Dämpa inte. Bejaka den.