Vänstern går rejält framåt och det ser ut att kunna bli maktskifte i Göteborg, enligt GP/Sifos mätning. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna uppnår rekordhöga nivåer och skulle tillsammans med Miljöpartiet få 49,2 procent i de kommunala valen om de hölls idag.
Jämförelsevis samlar den styrande alliansminoriteten 30 procent. Under mandatperioden har de haft gott om tillfällen att göra intryck på väljarna med sitt nya styre. Men de ligger kvar på samma siffror som 2018. Dessutom har deras främsta samarbetspartner för högerreformer, Demokraterna, kollapsat. Efter en outsinlig ström av skandaler och interna konflikter har två tredjedelar av väljare flytt. Sannolikt spelar även den bristande förmågan att upprätta en fungerande partiinfrastruktur en avgörande roll. Frågan om Västlänken är också politiskt död.
Det högerpopulistiska ögonblicket är över och allt vi fick var skriverier om turbulensen kring Martin Wannholts företagsprojekt.
Det finns flera slutsatser för högerstyret att göra ur de gångna årens tumult. Olämpligheten i liberala Axel Darviks hotfulla och förminskande inställning till stadens skolor är en av dem. Chockhöjningen av priserna på spårvagnskorten i olycklig kombination med akut vagnbrist och utglesad trafik är en annan.
Men framför allt sticker stadens rekordöverskott i ögonen mot bakgrund av de upprepade stålbaden som bland annat stadens skolor och socialtjänst utsatts för. Att kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsson (M) ser överskottet som ett kvitto på Göteborgsalliansens framgångar hjälper inte heller. Förutom att förskollärare, lärare, behandlingsassistenter, socialsekreterare, vårdbiträden, undersköterskor med flera fått jobba mer för att ’”leverera” den kommunala servicen, drabbas i slutänden göteborgare – stadens invånare – och man får inte det stöd man behöver. Det är ohållbart.
Bortom högerns bristande förmåga till styrning går det bra för vänstern just för att de är vänster. Anledningen till att Vänsterpartiet i Göteborg ligger på drygt 18 procent i mätningarna är att de står för sin politik. Man tillhör de distrikt som på ett tidigt stadium stöttade det som senare kom att utmynna i Nooshi Dadgostars rakryggade påtryckningar för att stoppa marknadshyrorna och höja pensionerna. Man var, med samma omutliga självförtroende, en drivande kraft för vänsterpolitik under den föregående mandatperioden, och under oppositionsperioden har man varit synliga, tydliga och stödjande. Inför beslut om utförsäljningar (via ombildningar såväl som riskkapitalbolag) av allmännyttan har man funnits på plats i nämnderna såväl som på gatorna.
Man har i kommunfullmäktige försökt stoppa varenda nedskärning. Och vecka efter vecka samlar man tusentals personer i manifestationer mot den ryska invasionen av Ukraina. Till skillnad från stadens höger gör man detta utan att släppa in Sverigedemokraterna som arrangörer. Vad Vänsterpartiet Göteborg lyckats med är att konsekvent vara lika delar skicklig som engagerad och principfast vänster.
Även Socialdemokraternas imponerar med ett väljarstöd på 27,5 procent. 2018 hamnade S på drygt 20 procent i kommunvalet och Ann-Sofie Hermansson lämnade posten som kommunstyrelsens ordförande. Efter interna slitningar ersattes hon som gruppledare av Jonas Attenius. Partiet har också svängt i frågan om ombildningar, där de innan var positivt inställda, och de har varit mer synliga i debatter kring klassiska fördelnings- och välfärdsfrågor. Och det är så det flesta vill se Socialdemokraterna – det är trots allt i den politiska omsorgen om vanliga människor som väljarna känner igen både sig och dem.
Vilken roll som den så kallade kulturfrågans grumliga vatten spelat för uppsvinget i opinionen är ytterst oklart. Med ett historiskt dåligt valresultat lyckades i alla fall inte Hermanssons sossenationalistiska vänsterprojekt särskilt väl. Det socialdemokratiska löftet har alltid varit knutet till välfärden snarare än till att att ombilda allmännyttan och triangulera en grumlig kultursyn.
Jag tror och hoppas att Göteborgsvänstern når valframgångar, och byter gärna ut sorgen över nedskärningar mot raka, glada budskap. Det finns i Vänsterpartiet Göteborgs senaste förslag: “Vi vill halvera priset på månadskortet i Göteborg!” Det andas äntligen lite hopp.
