Alliansen backade visserligen, inte minst Moderaterna – som tappade nästan 80 000 väljare, nio procentenheter och en fjärdedel av mandaten. Men man fick förnyat förtroende. Efter att ha gjort så många och fundamentala fel.
Det har säkert sina förklaringar. Alliansen gömde undan Filippa Reinfeldt – hennes modus operandi var ändå alltid att vägra granskande intervjuer – som sedan flögs ut under radarn, direkt till ett välavlönat jobb som lobbyist för vårdjätten Aleris (som även passade på att rekrytera Göran Hägglund).
Men framför allt kan Alliansen tacka de rödgröna. De gjorde… Ja, vad gjorde de egentligen? Ingen minns. Annat än att de enligt samtliga naturens lagar borde ha kunnat samla sig till att knuffa bort Alliansen ur landstinget för överskådlig framtid.
För den som själv inte bor i Stockholm kan det vara svårt att hålla koll på alla turer, men det här angår hela Sverige, för det har aldrig handlat om lokal politik, utan om en borgerlig experimentverkstad ur vilken ständigt fler testballonger stiger för att pröva hur långt det välfärdsindustriella komplexet kan utvecklas innan medborgarna protesterar.
Alliansen fick en tredje mandatperiod.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Trots att vårdcentralen Serafen reades bort av landstinget för 700 000 kronor för att sedan säljas vidare av nya ägare till riskkapital för 20 miljoner kronor.
Trots att alliansen valde att låta Capio – en annan av vårdjättarna – fortsätta att driva sjukhuset S:t Göran eftersom bolaget pressade sitt anbud med 120 miljoner/år, något som alliansen hävdar inte alls försämrar kvalitet. (Den slutsatsen underströks av inhyrda konsulter som fick nästan 60 miljoner kronor för sitt besvär.)
Trots att Moderaterna gjorde en Max och före valet skickade ut ett varnade brev till 500 unga vårdanställda i landstinget. Rösta på en ”vänsterregering” och ”riskera att få sparken”.
Jag kan fylla hela den här tidningen med exempel.
Det handlar om ideologiskt grundad omvandling, både subversiv och systemkritisk.
Det handlar om häpnadsväckande arrogans.
Det handlar om inkompetens.
Två miljoner svenskar påverkas av denna häxbrygd.
2016 tackade Alliansen sina 627 778 väljare genom att avisera planerna på att privatisera ett akutsjukhus. De kunde ha försökt lugna blivande föräldrar som inte får veta var – vilket sjukhus, ens vilket landsting – deras barn ska förlösas. De kunde ha försökt formulera ett svar på det faktum att att svårt sjuka cancerpatienter den sommaren tvingades vänta alldeles för länge på operation. Men icke.
Målet är ge optimal vård, bedyrade hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Anna Starbrink (L), arvtagaren till Filippa Reinfeldt:
”Ett akutsjukhus i privat regi är inget mål i sig.”
Inget mål i sig…
Klart det är.
Privata lösningar går före allt annat.
”Det är verkligen en kraftig felräkning.” Det beskedet kom våren 2016 från ledningen på Praktikertjänst AB efter att bolaget – på knappt två år! – hade förlorat 180 miljoner kronor på att driva privata BB Sophia, av Alliansen presenterat som framtidens modell. Verksamheten försvann. Övriga vårdapparaten skulle plötsligt hantera ytterligare 3 000 förlossningar om året.
Hur stor är risken för att det ändå blir fjärde gången gillt för de borgerliga i landstinget?
Jag hoppas – och tror – att den frågan besvaras med tre ord.
Nya.
Karolinska.
Sjukhuset.
Absurt dyrt att bygga, absurt dyrt att underhålla – samlade betalningarna fram till år 2040 blir allra minst drygt 60 miljarder kronor – och omgärdat av brevlådeföretag i Luxemburg. Journalistisk granskning pågår, av bland andra Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, där den senare tidningen nystar upp en härva med managementkonsulter, som kostat drygt en miljard kronor sedan 2010. Fakturahanteringen är usel, jäv kan misstänkas i upphandlingen.
Här i Dagens ETC har du senast kunnat läsa vad överläkaren Jarl Ehrenberg – som började på Karolinska redan 1979 – har att säga om det nya sjukhuset som nu har varit operativt i drygt ett år:
”Om man inte har ett naggat förtroende för sjukhusledningen så behöver man nog ompröva sin intellektuella status.”
Hårda ord. Men adekvata. Sjukhusledningen har tackat nej till hjälp för att korta kötiden för svårt cancersjuka patienter. Förundersökning pågår gällande grovt vållande till annans död.
Läs den meningen igen. Det går knappt ens att greppa. Men så extrem är situationen. Och yttersta ansvaret faller på landstingets politiker.
”Från början var det en samsyn, en ganska bred uppgörelse, men sedan är det ju Moderaterna som har drivit det här. Det är de jag ser som huvudsakliga skurkar”, säger överläkare Ehrenberg.
Det här måste bli en valfråga.
Inte bara för Stockholm, utan för Sverige.
Magdalena Andersson (S) gör rätt i att tala om en statlig utredning. Det är inte opportunism – som när borgerliga missbrukar Konstitutionsutskottet som ett slags terapisoffa där diverse frustrationer ska ventileras. ”Det här är något som är helt exceptionellt”, säger finansministern till Dagens Nyheter.
Vad svarar Ulf Kristersson (M)?
Han är själv före detta lokalpolitiker i Stockholm (kommunen) och har idag tät kontakt med partiets tyngsta namn i landstinget, Irene Svenonius.
Stockholm är ingen ö. Det som Alliansen gör i landstinget förankras mer ofta än sällan på riksplanet. Stockholms borgerliga utmanar. Deras experiment är inte en lokal angelägenhet. Målsättningen är spridning, att fler landsting ska genomgå liknande förvandlingsnummer.
Tro mig, det vill du inte.
