Det handlade då om en bombatrapp som lämnats utanför Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg (fortfarande är ingen lagförd).
Jag skrev: Genushatare, nu är det dags att ni tar ansvar.
Jag nämnde enskilda debattörer och politiker. Det kan jag fortfarande stå för. Fullt ut.
Nationella sekretariatet för genusforskning sysslar med något som provocerar inte bara konservativa politiker och opinionsjournalister, utan även den utomparlamentariska extremhögern som vi av erfarenhet vet har både vilja och kapacitet att bruka våld, inte minst sprängmedel.
Addera en aggressiv backlash mot allt vad progressivt jämställdhetsarbete heter.
Addera en strömning som anklagar misshaglig vetenskap för att vara politiserad, charlatansk och omstörtande.
Addera en förgiftande kraft i sociala medier.
Addera en risk för att individer – som nazisten Theodor Engström – ska överföra ord till handling, tolka starkt polariserande budskap som uppmaning till militant aktivism.
Ungefär så resonerade jag, om sammanhanget, direkt efter att ha talat med en chockad anställd på sekretariatet som vittnade om bistra tider och ett ständigt närvarnade hot:
”Om det var en bomb så speglar det vad jag får till min mejl och på internet. Sakerna som folk… Det har blivit grövre. Förut kanske någon skrev att jag måste hata män. Nu är det mer att feminister ska utplånas för att vi förstör Sverige.”
Jag pekade ut Ivar Arpi.
Han hade då på landets största konservativa ledarsida varnat för den ”statsfeminism”, ”överkyrka” och ”hjärntvätt” som han menar att genusvetenskap utgör. Sedan crowdfundande han, efter en uppsjö artiklar, en bok om ”hur genusideologin – med politikernas hjälp – tar över svenska universitet, forskning och utbildning”.
Jag ställde en fråga till honom:
Vad tar du för ansvar för dina ord när du publicerar dig under rubriken ”Feminazisterna på våra universitet”?
Jag pekade också ut kristdemokraterna Sara Skyttedal och Ebba Busch.
Det var Sara Skyttedal som frontade sitt partis framstöt mot att förskolans personal ska agera ”politiskt korrekta prussiluskor” med ”total upplösning av könen”. Det vill säga låta en flicka leka med en bil och en pojke med en docka. Typisk upplösning.
”Förskolan finns till för att hjälpa föräldrar att få ihop vardagen – inte för att den rödgröna regeringen ska kunna experimentera med våra barn utifrån svagt underbyggda genusteorier”, rasade Sara Skyttedal.
”Radikalfeminism”, förstärkte partiledaren.
Vad tar ni för ansvar?
Inget.
Däremot är det tydligen ett grovt övertramp att konfrontera dem som passerat kritik för att gå direkt till uppvigling.
De lär sig aldrig. De fiskar vidare, agnar sina krokar för att skapa feeding frenzy bland dydjuren.
Kika bara på tweeten författad av Ivar Arpi.
Vad kommer den att få för konsekvenser?
Han är medveten om terrordåden som riktats mot hbtq-personer och -ställen på båda sidor av Atlanten. Vissa islamistiska, andra utpräglat knutna till högerextremism.
Han är medveten om att det senaste åren skett en radikalisering som slagit över i blodiga attacker.
Ändå kastar han ut sitt bete.
”Vänstern: Drag queens måste få läsa sagor för era barn! Ms Anna Conda, Malestia Child och Ringo Brownstarr måste få tillgång till ditt barn, din hemska bakåtsträvare. Och Lucia måste vara man, era jävla transfober. Också vänstern: mEn KaN HÖgerN sLuTa KUltUrKriga HELA TiDeN!”
Antydningar om pedofili och jättepenis, om könsöverskridande vansinne, om västerlandets moraliska sammanbrott, om att vänstern inte ger sig förrän allt är förstört, om att barnen tvingas till exponering för allsköns perversioner.
Gott och blandat för att trigga maximalt.
Det här faller rakt in under ett pågående kulturkrig.
Högerns kulturkrig (med visst understöd av auktoritär vänster),
Det är störtlöjligt.
Det är samtidigt på liv och död.
Så jag måste ställa frågan igen:
Vad har du för ansvar när insinuationer och universums mest konstruerade barnperspektiv faktiskt fortplantar sig, snurrar vidare i den radikalserande orkanen, och kanske till sist övergår till handling?
Vad tar du för ansvar, Ivar Arpi?
