2010 var senaste året Sverige hade en vit jul, alltså minst en centimeter snö i hela landet.
2010 kanske blir sista året.
Det är perspektivet.
Nu ser vi förändringen.
Bortsett från förnekarna som anför anekdotiska bevis – det låg minsann frost på mormors veranda redan i oktober – eller nedlägger argument som att koldioxid inte kan vara farlig eftersom den sedan förindustriell tid bara ökat från knappt 0,03 procent till idag drygt 0,04 procent.
Men vi andra, nu ser vi vart vi är på väg.
Det är inte en bra plats.
Det är en särskild sorts ångest att föreställa sig den.
Vad är det egentligen jag kommer att lämna efter mig?
Den känslan kan leda till olika saker, men en högst möjlig destination är vanmakt, i alla fall om den ständigt bryts mot de fossilt bejakande annonserna om att köpa bilar som inte längre är bilar utan ett slags urbana hangarfartyg, och om att unna sig en skön weekend bara några hundra mil bort.
Reklamen är livsfarlig.
Den säger – överallt, ideligen – att du kan vara lugn, att konsumtion av sådant som orsakar stora mängder utsläpp är okontroversiell förströelse snarare än planetär förstörelse.
Just därför är det en av årets viktigaste segrar för den gröna rörelsen att Amsterdam fattat ett principbeslut att kasta ut fossila intressen från att annonsera i det offentliga rummet.
Det är inget perfekt förbud, stadens politiska ledning tycker att bilar är okej, antagligen för att man där ser en påtaglig utveckling bort från bensin, diesel och laddhybrider. Men utvinnande bolag är inte välkomna. För en svensk låter det kanske inte så märkvärdigt. Men för en nederländsk politiker är det ett ställningstagande mot Shell, som sedan tidigt 1900-tal blivit en lika viktig komponent för nationell identitet som någonsin Volvo eller Ikea här i Sverige. Dessutom vill man bli kvitt flygbranschen. Även det modigt, med tanke på att närliggande flygplatsen Schiphol inte bara levererar en ständig ström av turister som spenderar miljarder på Amsterdams hotell, restauranger och butiker, utan även är en mycket stor arbetsgivare.
Andra städer har laborerat med generella reklamförbud. Men det här är första gången som en stad – en huvudstad – med kirurgisk precision pekat ut just fossila annonser som det mest skadliga.
Ett unikt beslut, ett så viktigt beslut.
Nu vet vi att det lönar sig.
Amsterdams politiker samlades inte bara en dag med övertygelsen att fossila annonser försvårar omställningen. Senaste månaderna har en kampanj bearbetat alla partier, både lokalt och på riksplanet.
Vem förstår kopplingen mellan fossila annonser och fossila utsläpp?
Vem tänker ta ansvar?
Vem lägger konkreta förslag före valet i mars?
”Alla partier som hävdar att de är gröna måste faktiskt vilja det här”, sa Femke Sleegers på kampanjen Reclame Fossielvrij (Fossilfri reklam) till Dagens ETC för bara tre månader sedan.
Då hade man börjat.
Nu vinner man Amsterdam.
En positiv nyhet!
Den visar att det både är görbart och kan ske snabbt.
Den visar att aktivism kan fungera som en murbräcka.
Precis som när Extinction Rebellion tidigare i år övertalade Amsterdams kollektivtrafik att Shells grovt greenwashande annonser strider mot hållbarhetspolicyn och därför måste avlägsnas.
Reclame Fossielvrij krånglar inte till det.
Man jämför den fossila industrin med tobaksbolag.
”Båda arbetar vilseledande, båda säljer en skadlig produkt, båda lever på något som är extremt beroendeframkallande. Då måste folkvalda kliva in”, säger Femke Sleegers.
”Annonserna normaliserar bruket av fossila bränslen. Ett annonsförbud kan göra stor skillnad för hur vi tänker om det fossila. Det kan vi se på hur människors attityd till rökning har förändrats. Det uppfattades tidigare som något attraktivt, men idag ses det som ett antisocialt beteende”, säger George Ongkiehong.
Reclame Fossielvrij – hela den gröna rörelsen i Nederländerna – har genomfört ett oerhört arbete, vars metod bör studeras av likasinnade som vill kunna åstadkomma förändring. Man har till exempel haft med sig jurister sedan staten. Klokt. Målet är trots allt att knuffa juridiken framåt.
Jag är stolt över att Reclame Fossielvrij inspirerats av hur Dagens ETC för drygt ett år sedan valde att klippa banden till det fossila. Jag har på ett litet hörn försökt hjälpa till med den svåra diskussionen kring gränsdragningar. Okej med annons för elbil även om företaget säljer huvudsakligen fossila bilar? (Ja, tycker vi på Dagens ETC.) Okej med flygbolag som berättar hur många träd de planterar? (Nej, tycker vi på Dagens ETC.)
Reclame Fossielvrij tror nu att det är realistiskt att förvänta sig att parlamentet i absolut närtid ska lagstifta om ett förbud. Städer som Haag (där Shell har sitt huvudkontor), Rotterdam och Utrecht väntas följa efter.
Landets fyra största städer.
Det är som om Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala skulle göra det som svenska medier visat sig vara mycket ovilliga att göra.
Tacka nej till fossila annonsintäkter.
Tacka ja till att rensa från manipulation som är livsfarlig, bokstavligen livsfarlig.
1993 förbjöds tobaksreklam.
2020 finns inga begränsningar att sälja produkter som leder till groteska koldioxidutsläpp.
Så vilken svensk stad, kommun eller region blir först?
