Järvafältet är ett naturskönt område i västra Stockholm med kranskommuner. På fältet ligger flera av stadens stora miljonprogramsområden, som på senare år har uppmärksammats för kriminalitet, utanförskap och religiös extremism. Men i Järva finns också bland annat ett stort socialt engagemang, något vi kunde se under politikerveckan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Under en veckas tid talade toppolitikerna på Spånga IP. Det gav visserligen bra publicitet men framförallt så gav det medborgarna och samhället runt Järva, och övriga Stockholmsområdet, en möjlighet att lyssna till och samtala med politiken som påverkar deras vardag.
Utöver att vara en mötesplats för medborgare, offentlighet och näringsliv så blev politikerveckan i Järva något av en uppvärmning inför Almedalen och valet 2018. Partiledarna provade nya positioner och nya retoriska hållningar. Bland tal om ökad jämlikhet, hårda tag och alla människors lika värde så var det en partiledare som stack ut och tydligt intog en ny position, någonstans i mitten mellan blocken – liberalernas Jan Björklund.
Björklund höll ett ideologiskt tal med fokus på frihet. Men inte på sitt sedvanliga batongliberala vis där han fnyser åt de ”rödgröna” och fokuserar på individens eget ansvar. Han lyfte istället upp sin egen bakgrund som textilarbetargrabb från Sjuhäradsbygden. Hur omgivningen tvivlat på honom och vännernas förmåga att ta sig någonstans i livet men hur bra lärare, envishet och tillgängliga utbildningssystem gjorde det möjligt för honom att frigöra sig från sin klassbakgrund och ta makten över sin egen framtid. Samma chans ville han ge alla barn, framför allt de som växer upp i Järvafältets miljonprogram. Det var ett tal som likväl hade kunnat hållas av en socialdemokrat och de flesta av oss känner nog igen sig både i historien och kan skriva under på målet. Men sedan kom den gamle Björklund tillbaka och påtalade att det är socialdemokratisk kollektivism som hållit tillbaka killar som honom.
Kan det verkligen stämma att socialdemokratin hållit människor tillbaka från möjligheten att genom utbildning frigöra sig från sin klassbakgrund och friheten att ta makten över sin egen framtid? Eller var det i själva verket socialdemokratin som möjliggjorde utbildningsystemets utbyggnad? För att ta reda på detta gick jag igenom Björklunds yngre år. Björklund är född 1962 vilket innebär att han gick i grund- och gymnasieskolan mellan 1969–1981, under dessa år styrde S i 7 av 11 år (före -76 hade man styrt oavbrutet i 40 år). Efter det inledde han 1981 en militär karriär som kröntes med studier vid dåvarande Försvarshögskolan vilka avslutades 1993, under dessa år styrde S i 8 av 12 år. Vi kan alltså konstatera att den frihet utbildning gett Jan Björklund, och som han nu vill ge andra möjliggjordes av långa socialdemokratiska regeringsinnehav med stora och målmedvetna investeringar i utbildning.
I en tid när nya politiska majoriteter ska bildas är det viktigt att se vad som förenar oss. Till exempel frihetssträvan hellre än att vända sig till blint gammalt käbbel. Det är ju faktiskt så att om det inte varit för samarbete mellan liberaler (i form av både L och C) och socialdemokrater så hade S aldrig lyckats bygga ett jämlikt och starkt Sverige där utbildning blev nyckeln till frihet.
