BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Missförstå mig inte. Jag förstår att många av alla de röster som nu i högt tonläge argumenterar i bland annat sociala medier vet vad det är de argumenterar mot. De argumenterar mot en ökande främlingsfientlighet och rasism, de argumenterar mot kvinnoförtryckande policys och mot de auktoritära dragen i politiken. Vad jag menar är att det inte räcker att bara vara mot någonting, man måste också ha en tanke om vad man engagerar sig för. Vad är det för alternativ till dagens utveckling som man företräder, vilken framtid vill man se och hur ska den skapas?
Kanske är denna brist på övergripande engagemang symptomatisk för det klickjaktssamhälle vi lever i. Ett samhälle där politiska budskap ska kunna formuleras på 140 tecken och där sakliga samhällsdiskussioner trycks undan, till förmån för konfliktinriktade inslag. Inslag som handlar om allt ifrån ifall kvinnor ska raka benen, till hur mycket godis föräldrar ska tillåta sina barn att äta. Jag vill dock tro att det någonstans finns en vilja hos människor att ta del av sakliga diskussioner. Där stora problem som välfärdens organisering, likvärdigheten i skolan och säkerhetsläget får diskuteras ordentligt, och där för- och nackdelar får vägas mot varandra. Sådana diskussioner som utgör själva kärnan i politiken.
För att hitta till ett sådant diskussionsklimat så måste vi alla ta vårt ansvar. Vi måste ta oss tid att fundera på vad vi faktiskt står för, och vilket samhälle vi vill se. Vad är det egentligen vi vill få ut av den där tweeten, uppdateringen på Facebook eller inlägget i kommunfullmäktiges debattstol?
Jag har själv fastnat i det där Twitter-träsket, där politiskt aktiva ifrån olika ungdomsförbund tävlar i att medvetet misstolka och kasta skit på varandra. Men på senare tid har jag alltmer börjat fundera på vad det är som gör att jag lägger ner timmar och åter timmar varje vecka på ett ideellt politiskt engagemang. Och jag har faktiskt hittat svaret.
Det jag vill med mitt engagemang är att skapa ett Sverige där alla får möjlighet att känna att de har makt över sin egen situation. Att alla får känna så som jag har fått privilegiet att känna. Ändå sedan jag föddes har frågan inte handlat om ifall jag ska studera vidare, utan när och till vad. Jag har hela tiden känt att min framtid formas av mig själv och att jag äger de beslut jag tar. Så är det inte för alla i Sverige i dag. Och det har heller inte varit så för alla historiskt.
Det är nämligen inte något som kommer gratis. Tvärtom så är den frihet jag känner resultatet av årtionden av politisk kamp som mina föräldrar, mina far- och morföräldrar samt generationer före dem har fört. En politisk kamp med ett tydligt mål om att skapa ett mer rättvist samhälle, för alla.
Det jag hoppas, är att vi under 2017 hittar tillbaka till ett läge där politiken återigen får handla om vilken politisk kamp man vill föra, och varför man vill föra den. I stället för att tävla om vem som får den mest delade tweeten eller vem som kan skriva den mest slagfärdiga formuleringen på Facebook. Vårt samhälle, och dess framtid, är värt mer eftertanke än så.
