Ett Stockholm för alla. Så kallar stadshusmajoriteten sin budget för 2017. Under rubriken "Ett Stockholm som håller samman” skriver man att ”Stockholm ska vara en stad där alla kan växa, en sammanhållen stad som sjuder av liv och rörelse i alla stadens delar. Den offentliga välfärden ska ligga till grund för livskvalitet och trygghet för invånarna i livets alla skeden." Under rubriken "Ett demokratiskt hållbart Stockholm" hävdas att "Stockholmarna ska vara delaktiga i stadens utveckling och känna samhörighet med sin stad."
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Dessa lovvärda formuleringar rimmar dock illa med den politik som förts sedan maktskiftet 2014. Bara i år har stadshusmajoriteten tigande sett på när boende i både Hagsätra och Husby fått sina hyror höjda med mellan 30 procent och 80 procent genomförda innan eller efter renoveringar av de privata fastighetsbolagen Ikano och Carnegie. Den kritik som riktats mot bostadsbolagens metoder kommer istället från Vänsterpartiets bostadspolitiska talesperson Nooshi Dadgostar som i en interpellation till bostadsminister Peter Eriksson om renovräkningar frågar vilka åtgärder bostadsministern avser att vidta för att komma till rätta med problemet med dessa och "olämpliga fastighetsägare".
Tidigare stadshusmajoriteters utförsäljning av det allmännyttiga bostadsbeståndet i kombination med den nuvarande majoritetens undfallenhet i fråga om de renovräkningar som pågår tecknar en bild av ett Stockholm som rör sig i motsatt riktning mot både stadshusmajoritetens övergripande rubrik för budgeten om ett ”Stockholm för alla” och om delmålet om ett demokratiskt hållbart Stockholm. Genom utförsäljningar och upphandlingar kommer stockholmarnas möjlighet att påverka sina liv fortsätta att minska.
Under rubriken "En demokratisk stad" i samma principkryddade budget konstaterar stadshusmajoriteten vidare att ”Staden tar ansvar för att öka valdeltagande i de delar av staden där det är lågt. Alla ska vara väl informerade om hur de kan delta i och påverka demokratin.” Att verka för ett ökat valdeltagande är onekligen extremt viktigt. Samtidigt måste man ställa frågan vilken reell påverkan på sitt liv man med den demokrati som inte längre strävar efter att kontrollera och reglera samhälleliga maktförhållanden faktiskt har.
Kanske är det en felskrivning, kanske en lapsus, men det intressanta i formuleringen om att ”lla ska vara väl informerade om hur de kan delta i och påverka demokratin” är att den inte säger något om demokratins möjlighet att påverka. Som medborgare ska vi veta hur vi deltar i och påverkar en demokrati som inte längre påverkar våra faktiska livsförhållanden.
Detta är dock något som går längre och djupare än den politiska majoriteten Stockholms stadshus. Den demokrati vi lever under är förvisso politisk i avseende att vi har rätt att rösta men den är också kringskuren ifråga om den reella makt den faktiskt har. Om demokratin ska överleva måste den också innefatta social och ekonomisk demokrati.
Kanske måste vi också fråga oss vad de senaste decenniernas reducerande av demokratin till ett minimum har spelat för roll i hur antidemokratiska krafter växt sig allt starkare. Krafter som inte bara har för avsikt att rensa demokratin från dess sociala och ekonomisk beståndsdelar, vilket har varit målet för decennier av högerpolitik, utan också dess politiska beståndsdel.