BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Söder hävdar att det är skillnad på att vara svensk medborgare och att identifiera sig som svensk. Det senare verkar han definiera som att se sig som en del av svenska nationen vilket enligt honom alltså inte är samma sak som att vara svensk medborgare. De flesta av oss verkar instinktivt tycka att det är uttryck för en förlegad syn på nation och identitet. Många tycker att det tangerar rasism.
Även våra lagstiftare reagerar. Annie Lööf (C) svarade Söder att ”som medborgare i Sverige är man svensk, alldeles oavsett om man tillhör en av våra nationella minoriteter eller ej”. Och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), som tillhör minoriteten tornedalingar, blev förbannad eftersom Söders uttalande innebär att Bucht inte är svensk.
Men den svenska minoritetslagstiftningen bygger på att minoriteterna har en identitet som ska skyddas från majoriteten. Det bekräftar Söders och SD:s syn på identitet. Det är ingen överraskning att den samiska folkrättsjuristen Mattias Åhrén ger Söder rätt. Vad är som ska skyddas om en same är svensk som alla andra?
För SD är minoritetslagstiftningen ett perfekt sätt att bakvägen argumentera för att det finns en svensk identitet som måste försvaras. Argumentet för minoritetslagstiftningen är ju att de definierade minoriteterna funnits i Sverige länge och att deras kultur måste skyddas. Det är precis det SD vill göra med svenskheten. De vill först avgränsa och definiera den för att sedan hävda att den har speciella rättigheter och måste skyddas. Det är därför SD försvarar minoritetslagstiftningen.
Men istället för att ta Söders galenskaper som en varning för vart identitetspolitiken leder oss, tävlar alla om att positionera sig mot Söder utan att fundera på varför. Som jag skrev i min ledare den 1 juni verkar vårt förhållande till rasismen och rasister präglas av vårt behov av att lägga över skuld och skam på andra. Och bara för att accentuera det rusade antirasisterna man ur huse för att protestera mot hatet mot Durmaz.
Missförstå mig inte. Hat är förkastligt och rasism än värre. Frågan som jag ställde i ledaren var hur vi bäst får bort och begränsar rasism och hat. Jag tror de flesta egentligen förstår att vi inte gör det genom att polarisera samhället och utmåla andra som onda.
Och som mediestrategen Brit Stakston skrev i Dagens Nyheter måste vi förstå den nya spelplan som sociala medier utgör. Vårt behov av att rasa och ta ställning är lätt att manipulera. Innan någon hunnit kontrollera vem avsändarna faktiskt var, och besinnat vad ryssarna lyckades åstadkomma i USA där olika grupper bussades på varandra, nappade alla och började rasa mot hatarna.
Vårt behov av att positionera oss och få känna oss goda spelar SD, och andra krafter som vill vrida vår politik högerut, rakt i händerna. Det leder till mer polarisering och mindre möjligheter att lösa våra problem politiskt.
Durmaz kände sig tvungen att svara att han är svensk. Ingen hade ifrågasatt hans svenska medborgarskap. Kommentarerna försökte peka ut honom som osvensk. Men svaret att jag är svensk när någon säger att jag är osvensk bekräftar att det finns en avgränsad svensk etnicitet.
Jag väljer att vara svensk medborgare. Jag gör det för att jag har personliga relationer här som jag bryr mig om. Men den främsta anledningen till att jag är svensk medborgare är att jag tror på det samhälle vi bygger tillsammans. För mig som vill verka för ett så jämlikt land som möjligt är det svenska medborgarskapet det bästa verktyget. Ingen behöver veta mer för att förstå att jag efter bästa förmåga kommer göra allt jag kan för att bidra till allas vårt bästa.
Svenskhet är ett påhittat begrepp som omdefinieras varje gång någon pratar om det. De som vill definiera oss utifrån olika särskiljande identiteter förlorar om vi underkänner grunden för deras argument. Det finns inga avgränsade identiteter som kan eller ska skyddas från andra.
