Hur kommer vi att se på denna tid, dessa dagar och år, om några årtionden? Finns det skäl för en grön socialist att trots allt vara optimistisk?
Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141
Faktum är att jag blir litet lycklig bara av att försöka tänka mig världen utanför det träskliknande nu som kännetecknar svensk politik.
I global skala står vi mitt uppe i ett geopolitiskt maktskifte av sådana episka dimensioner att det inte går att greppa. Den amerikanska hegemonin är sakta men säkert under avveckling; Trumps presidentskap är ett verkligt hösttecken för den nuvarande världsordningen.
Det globala maktskiftet beror till stor del på att mänskligheten, som författaren Lasse Berg brukar påpeka, numera i princip bor i Asien. Kina och snart även Indien och säkerligen Indonesien kliver fram som dominerande spelare på den globala arenan och de gör det mycket i kraft av sina enorma befolkningar och snabbt växande ekonomier.
En vänster som i över sjuttio års tid har varit van att reflexmässigt betrakta imperialismen som kommande från USA, måste sakta men säkert omvärdera hela sin geopolitiska maktanalys. I flera av dessa länder är för närvarande en stark nationalism under uppsegling – Kina och Indien bevisar att nationalstaternas era inte är över på länge än, om nu någon trodde det.
Även Latinamerika, med Brasilien och Mexiko i spetsen, lär inom några årtionden vara större ekonomiska och därmed världspolitiska aktörer än såväl Tyskland som Japan eller Ryssland. I Afrika vore det märkligt om inte länder som Nigeria och Etiopen inom en generation har mer makt över den globala arenan än exempelvis den forna stormakten Frankrike.
Skeendena är oöverblickbara. Även om Europaunionen för närvarande krisar ganska ordentligt är det mycket troligt att unionen över tid kommer att bli mer av en sammanhållen aktör, kanske av maktpolitiskt nödtvång, eller i bästa fall för att en europeisk vision om social jämlikhet gradvis föds, om inte annat för att kontinenten ska bevara sin vitalitet.
Kommer de nya ekonomiska stormakter som äntrar scenen att genomgå en liknande utveckling som den i Europa det senaste seklet? Eller rakare formulerat: Kommer de nya löntagarmassorna i dessa länder att organisera sig på något sätt som liknar de europeiska arbetarrörelser som en gång bar fram visionen om välfärdsstaten?
Det går inte att avgöra. Men vi vet att den fria fackliga aktiviteten ständigt kokar under den repressiva ytan i Kina. I Indien genomfördes för något år sedan världens största strejk. Vad vi kan vara helt säkra på, är att människors drivkrafter och intressen är sig lika överallt: Där det finns löneslavar finns det alltid uppror mot slaveriet.
I själva utvecklingstanken finns en logik som filosofen Peter Singer påpekat: När väl någon grupp tillkämpat sig rättigheter av något slag stannar det inte där. Etikens cirklar tenderar att vidgas. När rösträtt för män erövrades kom snabbt kraven på rösträtt också för kvinnor. Singer nämner de amerikanska frihetskämpar som gjorde uppror mot de brittiska kolonialherrarna; dessa tänkte sig inte alls att friheten också skulle omfatta slavarna.
Men när väl idén om frihet eller jämlikhet etablerat sig tenderar den på sikt att sprida sig i allt större cirklar. Om jag är fri, varför ska du inte vara fri? Om människans väl och ve är så viktigt, varför ska inte andra varelser som lika starkt som vi erfar lycka eller olycka, smärta eller lust, anses lika viktiga? Så uppstår en ny sensibilitet för djurens rättigheter. Etikens cirklar vidgas – drar mot det universella.
Skenande social ojämlikhet och en lika skenande klimatkris är utmaningarna som blir alltmer uppenbara. Men varför skulle de nya jättarna på den globala arenan bry sig mer om dessa gigantiska utmaningar än vad de gamla, tynande jättarna har gjort? Svar: Därför att de måste. Och för att dess befolkningar och ledare (demokratiskt valda eller inte) ännu står i början av något och är piskade att räkna med exempelvis klimatfrågan när framtiden definieras, vilket västvärlden inte behövde för ett sekel sedan.
Jag fyller sextio nästa år. När jag var i tonåren kom jag till ett stycke i en i övrigt svårläst bok som gjorde ett enormt intryck på mig. Det löd:
”Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande.”
Nej, Marx talar här inte om svenska talmansval och svenska regeringsbildningar, utan om mänskligheten själv. Och frisk luft strömmar in i medvetandet.
