För det blåste två vindar genom den svenska EU-valrörelsen. Vänstervinden gjorde att de tre rödgröna riksdagspartierna och Fi sammantaget gick bättre än Allianspartierna och i synnerhet moderaterna kollapsade. Den moderata partisekreteraren Kent Persson såg mycket plågad ut i SVT:s valvaka. Men det blåste också upp en mycket kall högervind, när Sverigedemokraterna erövrade nästan tio procent av rösterna.

Den europeiska trenden är fortsatt lågt valdeltagande, trots att parlamentets befogenheter sakta men säkert, i synnerhet sedan Lissabonfördraget, utökats. I själva verket är det ett förödande tydligt tecken på hur dåligt EU-institutionerna fungerar. De senaste årens euro- och bankkriser har satt djupa spår. Euron har, i kombination med finanskrisen, stampat fram massarbetslöshet och våldsamma åtstramningar i en rad länder och i hög grad splittrat Europa i en nordlig och en sydlig del, samtidigt som krisen lämnat efter sig svallvågor både långt ute till höger och långt ute till vänster.

Viss vänstervind – ja. I Sverige, i Tyskland, i Grekland, för att nämna några länder. Men också djupaste baksmälla för EU-idén och, mycket värre, stora framgångar för högerextrema partier. Både gruppen med vänsterpartier och den med socialdemokrater växer något i EU-parlamentet, medan liberaler och konservativa och går tillbaka. Samtidigt växer emellertid högerextremismen i Europa. Att franska Front National kommer att stå för den största franska representationen i EU-parlamentet är ännu mer skrämmande. Brittiska Ukips framgång är möjligen något mindre skrämmande ur antirasistisk synvinkel, men vittnar om ett djupt missnöje i åtstramningarnas Storbritannien.

Men det som framförallt framträder när man blickar ut över EU-landskapet är polarisering. Vi bevittnar i själva verket en djup kris för all slags mittenpolitik i Europaunionen, både den i borgerlig tappning och den i socialdemokratisk.

In med feministerna – men också in med rasisterna, ty även Sverigedemokraterna äntrar EU-parlamentet och gör det med besked. Det höga resultatet för Sverigedemokraterna är anmärkningsvärt; de flesta hade nog räknat med låg röstbenägenhet hos de EU-fientliga SD-väljarna. Blåsande mot varandra kom en högervind och en vänstervind.

Så blev det i Sverige. Om det finns ett mönster i det myllrande Europa så är det just detta: Försvagad mitt och starkare ytterkanter. Och beträffande riksdagsvalet i Sverige i höst finns en central lärdom av detta svenska EU-val: Folk är trötta på mittenpositioneringens alla ritualer och längtar efter något nytt.