Jo, det här är en positiv artikel. Bara positiv, den handlar inte om hur vi förstört våra sjöar, den handlar inte om ansvaret för förstörelsen av våra av våra vattendrag, den handlar inte om politisk förlamning eller företagens obegripliga kortsiktighet, den handlar bara om att vi gemensamt kan göra något riktigt vettigt och rädda det som annars förstörs.

Alla kan vara med.

Med en lerboll.

Det här är en utveckling av något vi startade för lite drygt ett år sen då ett nytt ETC-bolag skapades, ETC Näring, som haft som uppgift att ta fram fermenterad näring att hälla på odlingar och i blomkrukor. Den här näringen har du som Dagens ETC-läsare sett till tjatets gräns, vi har visat och förklarat och poängen är att det handlar om klimatfrågan för oss alla.

Det är tack vare att vi kan fermentera organiskt avfall som vi idag vet att mycket av det som är restprodukter från skog, odlingens avfall, ladugårdars gödselhögar och som idag är gigantiska utsläpp av metan och andra växthusgaser, istället kan användas till ny näring via fermentering.

Det är två enkla principer som står mot vandra här. Antingen låter man saker ruttna, en kompost ruttnar till exempel på ett år, och under den tiden ger den ifrån sig mycket metan. Eller också tar man samma organiska avfall och fermenterar det. Då bryter man metanutsläppen, man går direkt från avfall till ny färdig näring på bara tio dagar.

Vi kan antingen röta saker (som avfalls­anläggningar och reningsverk gör) eller fermentera.

Klimatet älskar det senare.

Men fermentering är mer än det. När man fermenterar gör man det med fotosyntesbakterier, jästsvampar och mjölksyrebakterier som med lite hjälp av sockermelass växer till sig och omvandlar avfall till ny näring full med ännu mer mikrobiologiska organismer. Precis just de som behövs i matjorden för att den ska växa igen. (De funkar också bra för våra magar).

Fermenterad näring inte bara minskar metanutsläpp, den hjälper växterna binda mer kol och gör odlingar mer effektiva. Lägg till lite biokol så får du en rejäl förstärkning av markens kraft, vi kan få ett växande kollager som binder en stor del av människans utsläpp.

Ja, matjorden är vårt största kollager, tre gånger så stort som all växtlighet på planeten. Blir det starkare och djupare gynnas alla.

Men vad har det med sjöar att göra?

Tänk om vi kunde få samma effekt på sjöbotten som i matjorden. Tänk om vi kunde få ner bakterierna och de små svamparna och alla de andra organismerna till sjöbotten, låta dem jobba där, få bort det ruttnande slammet i sjön och återigen få en klar botten?

Och det kan vi.

Vi slänger ner en lerboll, men inte vilken boll som helst.

Först har vi tagit lite av vår biokol och mättat den med extra stark näring som är gjord på ekologisk drav, en restprodukt från ölproduktion. Det svarta biokolet blir fyllt av den här lite geggiga näringen och vi slår in den i lera vi grävt upp och formar till en boll.

När lerbollen stelnat kan vi sedan slänga ner den i sjön. Den sjunker till botten, upplöses sakta och då kan bakterierna etablera sig, de har näringen, allt som behövs för att växa och börja rensa bort det organiska avfallet på den sjuka botten. Mikroorganismer gör det vi människor inte klarat av.

Fantastiskt!

Nej, det här är inget vi kommit på själva. I Japan (där man är mycket längre fram med fermentering än i Europa) har man gjort projekt med fermenterade lerbollar som renat floder och sjöar. Faktiskt är floden Nihonbashi som går genom Tokyo, genom envetet arbete med bland annat fermenterade bollar, renad under ett tioårigt projekt.

Men det man kan göra i Japan kan vi självklart också göra här.

Att rena sjöar är faktiskt en klimatfråga det också. Det ruttnande bottenslammet skapar växthusgasutsläpp som inte stannar där nere. Ska vi få klimatrena sjöar behöver vi få bort det ruttnande slammet. Djur och växter ska leva nere i sjön igen.

Men räcker det? Vi behöver troligen en boll per kvadratmeter botten. I Japan slängde man ner tre ton bollar i floden per vecka. Men vi kan också hälla i flytande fermenterande grundnäring för att skynda på processen. Det blir en deciliter per kubik sjövatten.

Och sedan fortsätter man envist i några år och till slut blir ny fisk och återvändande sjöfåglar och minskade utsläpp belöningen för alla.

Så hur tar vi detta vidare? Ett företag i avfallsbranschen (Carex) har nu gjort en första beställning för ett projekt i Skåne. Men du kan göra detta till en jättesak. Prata med din kommuns avfallsansvarige som säkert har sjöproblem. Har du egen trädgårdsdamm eller fiskodling så köp själv och prova.

Eller också stödköper du en lerboll av oss. För 200 kronor så tar vi den och kastar ut den i en sjö som renas och ropar högt ditt namn medan lerbollen sjunker ner. (Kanske en rolig julklapp? Kolla på varuhuset.etc.se).

Det här är jätteroligt att kunna få skapa.

Tack till Jan Roed som uppmärksammat möjligheten och till Sten-Åke Nordin som rullat de första bollarna. Och tack till dig som stöder något enkelt och positivt och som kan bli större än det mesta vi gjort.

Du kan alltid mejla mig på johan@etc.se om du vill ta det vidare.

Vill du läsa mer om det japanska experimentet kan du göra det här.