Ledare: Vi ska inte fatta viktiga beslut i affekt

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Det är inte lätt att ta in det som hände i Stockholm, och det upplevs av många som att en gräns nu har passerats, där Sverige slutligen har fallit offer för den internationella terrorismen. I söndagens Agenda special i SVT (9/4) kunde vi se någonting som bara för ett år sedan hade varit helt otänkbart. En panel bestående av partiledarna Annie Lööf, Jimmie Åkesson, Anna Kinberg Batra och inrikesminister Anders Ygeman diskuterade stärkta kontroller av invandrare, hårdare tag mot utvisade samt fler poliser för att jaga dessa, och därtill utökad massövervakning. Det rådde i princip total enighet i frågorna. Utan större omskrivningar skulle det kunna sammanfattas som Sverigedemokraternas valmanifest 2014.

Det är föga förvånande att politiker vill visa beslutsamhet och vidta krafttag i situationer som dessa, men vi måste nu vara extra uppmärksamma och vägra samhällsomvälvande åtgärder baserade på skräck, chock och fruktan. Politiken ska vara långsiktig och genomtänkt, och kanske är en del av de förslag som nu arbetas fram rimliga, men det kan gå riktigt illa när beslut fattas i affekt. Går vi den vägen riskerar vi i stället att förlora just det vi vill värna, nämligen ett öppet demokratiskt samhälle.

Jag ställer mig frågande till varför Agenda under bästa sändningstid bjuder in dessa tre borgerliga partier att diskutera med inrikesministern. Varför får inte Vänsterpartiet eller Miljöpartiet vara där? Är det redan på förhand uteslutet att de ska ha inflytande i Sveriges framtida försvars-, säkerhets- och migrationspolitik? Är så fallet blir jag uppriktigt orolig över Sverige. Nationalistiska krafter växer i Europa, extremhögerns våld tilltar och normaliseras i allt högre grad, en religiös grupp pekas allt oftare ut som fienden och i tv-studion sitter vår socialdemokratiska inrikesminister tillsammans med en liberal, en värdekonservativ och en rasistisk nationalist och gör upp om rikets säkerhet.

Låt oss i stället lyfta blicken. Vi står inför ett antal vägval den kommande tiden som i stora drag kan avgöra samhällets politiska utveckling under överskådlig tid. Om en månad eller två kommer den här debatten att ha lugnat sig en aning, för att sedan återkomma med full styrka igen i valrörelsen nästa år. Vi måste därför tillsammans driva på en politisk utveckling i rak motsats till tidigare nämnda. Ett tryggt och säkert Sverige kräver en välfungerande vård, skola och omsorg med välmående personal som har tid för rekreation och familjeliv – inte ökad övervakning, hårdare tag och strängare straff. 

Vi behöver medarbetarinflytande på arbetsplatserna och högre löner. Vi behöver omfördelning av samhällsresurser från storstäderna, dollarmiljonärerna och politikerpamparna till välfärdsarbetarna, småorterna och glesbygden. Vi behöver slå vakt om vårt starka, solidariska och jämlika välfärdssamhälle som högern gör allt för att rasera. Vi måste bryta med kompromisspolitiken, sätta hårt mot hårt och stå upp för det som är hotat, men som vi vet är rätt. Socialism, feminism, jämlikhet, och internationell solidaritet.