Det kan tyckas som en självklarhet, men direkt efter att utbildningsminister Anna Ekström (S) presenterat förslaget fick vi se omfattningen av den business som friskolan idag är. De stora skolkoncernerna rasade på börsen. Academedias aktie föll med mer än nio procent, Cedergrenska över sex och Tellusgruppen rasade med nästan 15 procent.

Företagens ägare och intressenter hojtade om inskränkningar i den fria företagsamheten och expropriering.

Tydligare än så går inte att få skolans marknadifiering beskriven, men också skolföretagens rädsla för att den lukrativa marknaden ska inskränkas och miljonerna från skattebetalarna ska sluta rulla in.

Borgerligheten har varit imponerande tyst samtidigt som skolföretagens ledningar och tyckhögern har tagit i från tårna för att beskriva dagens svenska socialdemokrati som nära besläktad med den politiska riktning som inrättade kolchoser och styrde efter dogmatiska femårsplaner.

Kanske är borgerligheten tyst för att deras kompisar gör en så orimlig beskrivning av ett nödvändigt justerande av ett misslyckat marknadsexperiment. Eller för att idén om att barns utbildning ska skötas som vilken affär som helst saknar stöd i befolkningen, långt in i borgerligheten finns en djup misstro mot hur friskolesystemet har tillåtits löpa amok.

De politiker på högerkanten som uttalat sig har gjort det försiktigt och självkritiskt. Undantaget Sverigedemokraterna, som antagligen har ett behov att visa sig tydligt höger så att Ulf Kristersson (M) kan lita på dem fullt ut. Deras utbildningspolitiska talesperson kallar förslaget för en attack.

Men låt oss lämna den aggressiva sverigedemokraten, den marknadsfixerade högern och de räddhågsna borgarna.

De reaktioner som faktiskt kom på förslaget Anna Ekström presenterade var alltså på börsen och från ägare och intressenter på friskolemarknaden. Reaktionerna visar på tre saker.

För det första att motståndet mot en demokratiskt styrd skola med möjlighet att kompensera för ojämlikhet är väl organiserat och har stora rika intressen i ryggen.

För det andra att det är mycket pengar som står på spel. Det har uppenbart läckt enorma summor av vanligt folks surt förvärvade skattepengar rakt in i skolföretagen.

För det tredje att ingen av de som varit mot förslaget har sagt ett ord om syftet med skolan eller nämnt de som går där. Barnen och ungdomarna och deras rätt till en bra undervisning är underordnat, som om det vore vilken produkt som helst som företagen säljer.

Även om det finns ett överväldigande stöd i befolkningen för att reglera upp skolföretagen och deras vinster så kommer det inte bli lätt. Som alltid när vanligt folks intressen går i strid med kapitalstarka intressen. Men det är görbart, om viljan finns. Att viljan nu med rak rygg bärs fram av partistyrelsen till den socialdemokratiska kongressen är en bra början.

Riktigt bra.

Att plocka av folk 30 procent av deras bruttolön i skatt är ett stort ansvar. Pengarna måste förvaltas väl, eller för att låna Gustav Möllers ord från 40-talet: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.” Och det får vara slut med det nu, med slöseri och läckage av skattepengar. Varje krona behövs för att rusta Sverige: till äldreomsorgen, sjukvården, bostadsbyggandet, klimatomställningen och skolan.

Men det är inte bara slöseriet. Vi måste också få bort marknaden och det misslyckade friskolesystemet för att kunna ta tag i de övriga brister skolan brottas med. Skolan behöver stärkas för att ge var enda barn den bästa utbildningen. Varje barn har rätt till en skola som ser, lär och ger förutsättningar att nå sina drömmar, eller kanske till och med längre än hen vågade drömma.