BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Många upprörs över vilken riktning dessa mörka krafter vill styra vårt land mot, och över den problembeskrivning som de ger uttryck för. Samhället delas upp i ett vi och ett de, där “vi” alltid är goda och har sunda värderingar, medan “de” alltid utgör ett hot, har sunkiga värderingar, är tjuvaktiga och kostar samhället massvis med pengar. Hur mycket pengar som gruppen “svenskar” kostar diskuteras aldrig någonsin, det är inte intressant. Det är ingen som ifrågasätter att människor födda i Sverige skall få kosta pengar. Men för människor som flyr, har flytt, eller har föräldrar som har flytt gäller en helt annan dagordning – om dessa människor ska hålla på att kosta pengar saknar de existensberättigande.

Det är inte bara SD som drar åt det här hållet. Även politiker med annan hemvist lägger fokus på de problem som invandringen förväntas medföra. Trots att migrationen är väsentligt större mellan länder i konfliktområden än mellan krisdrabbade länder och Europa, beskrivs det i media och av politiker som att det är Europa som är utsatt för störst tryck. Koloniala bilder hänger kvar där vi tror att vi är hotade av människor utanför Europa. Detta trots Breiviks massmord, eller personer som John Ausonius och Peter Mangs. För att inte tala om de flyktingboenden som har satts i brand eller trakasserats. 

Även antirasister glömmer ofta att ifrågasätta varför lönsamheten bara är viktig när det kommer till den här gruppen människor. I stället blir det viktigt att visa att invandringen faktiskt är lönsam. Säkert är det inte fel i sak, men varför spelar det någon roll om dessa människor som flyr från krig och förtryck kommer att innebära ett plus eller ett minus i budget? 

Självklart finns det en skillnad mellan att medvetet jobba för att vårt samhälle ska genomsyras av rasistiska tankar och på att – utan större reflektion – skapa och återskapa rasistiska strukturer. Men frågan är oerhört viktig och uppenbarligen är reflektion ofta en bristvara när det kommer till dessa frågor. De som vill ha ett öppet och jämlikt samhälle måste hela tiden rannsaka sig själva. 

Forskning har visat att i länder där fascistiska och rasistiska partier kommit in i riksdagen har rasismen blivit mer rumsren, och att övriga partier har påverkats. I den senaste partiledardebatten var SD-effekten tydlig. Samtliga partiledare, med undantag av Jonas Sjöstedt, har köpt tesen att invandring är ett problem för Sverige. Rasistiska föreställningar bekräftas gång på gång av våra främsta politiska företrädare. Om inte nazism och fascism är det som vi vill se mer av i framtiden är det viktigt att inte bekräfta och befästa dess hatfyllda och negativa människosyn.