Nu har jag flyttat sedan ganska många år. Om systemet hade fungerat som det gjorde tidigare hade jag automatiskt blivit överflyttad till den vårdcentral som ligger närmast min nuvarande folkbokföringsadress. Men så är det inte längre. Nu måste jag själv administrera överflytten. Skriva ut papper och fylla i och allt möjligt. Det här gör att jag hela tiden skjuter på det. Jag orkar inte. Jag orkar bokstavligt talat inte.

Varje gång tanken dyker upp, alltså varje gång jag måste vända mig till vårdcentralen i något ärende (vilket lyckligtvis inte är så ofta), drabbas jag av en akut trötthet. JAG VILL INTE VÄLJA. Jag vill ha ett samhälle som sköter sådana saker åt mig. Jag vill bara att det ska finnas en vårdcentral och en läkare där som kan hjälpa mig när jag behöver. Jag bryr mig inte om slogans eller väntrumsmöbler eller ens vilka tidningar som finns att bläddra i där eller vad det nu kan vara som vårdcentralerna kan konkurrera med.

Jag vet att jag inte är den enda som drabbas av denna trötthet vid påtvingade val. Ny forskning vid Uppsala universitet visar också att allt väljande gör att vårt politiska engagemang minskar. I studien delades deltagarna in i grupper som fick svara på olika frågor. Några av deltagarna fick svara på frågor om vilka val de gör när de handlar mat. När de sedan fick beskriva sitt politiska engagemang var de mindre villiga att engagera sig än de som inte hade behövt fundera på matinköpen. Även de som svarade att de aktivt valde mat utifrån politiska och etiska övertygelser blev mindre villiga att engagera sig politiskt när de hade påmints om sina matinköp.

I studien fick deltagarna också titta på bilder av stadsmiljöer. Den ena grupp fick titta på bilder med många reklamskyltar. Den andra guppen fick titta på bilder där reklamen retuscherats bort. Sedan fick de svara på om de tänkte rösta i nästa val. De som sett mycket reklam var mindre benägna att rösta än de som sluppit reklamen.
Johan Wejryd, som gjort forskningen, säger att valen och konsumtionskampanjerna kan vara ett hinder i vår demokrati. ”Om vi vill att människor ska vara med och styra den värld vi lever i, är det ett problem att vi ställs inför många konsumtionsval”, säger han.

Är det någon som blir förvånad över att medlemssiffrorna i de politiska partierna har dalat i takt med att vårt samhälle har blivit allt mer kommersialiserat? Allt är en marknad. Vi ska välja skola, vård, telefonabonnemang, elavtal och miljövänliga produkter i affären som helst också är rättvisemärkta. Vi ska välja mellan hundratals kanaler på tv:n och rätt sorts löparskor utifrån din fots uppbyggnad. Inte en chans att det då finns tid och ork för att också engagera sig att förändra det här samhället. På sin höjd orkar vi välja ett parti att rösta på vart fjärde år.

De som allra hetast förespråkar den här eviga valfriheten är de som också hävdar att det inte är så himla viktigt att vi alla engagerar oss i politiken. Som tankesmedjan Timbro, som finansieras av Svenskt näringsliv. Timbro driver att de minskande medlemstalen i partierna borde leda till färre politiker. Antalet politiker i kommunerna borde skäras ned och ett fullmäktige borde inte vara större än en kommunstyrelse och alltså inte bestå av fler än mellan 10 och 15 ledamöter.

Det skulle vara en katastrof för demokratin. Men för Svenskt näringsliv och de som sitter på den ekonomiska makten är det förstås mycket viktigare att vi uppfyller vår funktion som konsumenter än att vi börjar kräva våra rättigheter på annat håll. Som rätt till en lön vi kan leva på, som rätt till makt över ekonomin, rätt till en hållbar värld.

Den demokrati vi har bygger på att vi har människor som orkar bry sig. Det är dags att lyssna på Johan Wejryd och hans forskning. Vi behöver en skola som vi kan lita på, en vårdcentral vi kan lita på och mat som vi kan lita på utan att vi ska tvingas skaffa oss alla den kunskap som krävs för att göra val. Vi behöver frihet från val så att vi kan koncentrera på det som är viktigt.