Ledare: Vi måste aktivt kampanja utanför den egna stadsdelen

Dagen efter valet så började Facebook-vänner som bor i Majorna, Linné och andra stadsdelar som förknippas med kultur/akademiker-medelklassen, lägga upp sina skärmdumpar. De var nöjda över att många omkring dem hade röstat på antirasistiska partier såsom till exempel Fi och MP. De flesta var även givetvis stolta över bristen på starka SD-sympatier i sina kvarter. En naturlig reaktion kan en ju tycka, men deras siffror stack mig ändå i ögonen. I synnerhet så störde jag mig på dem som lade upp sin statistik som regelrätt skryt och distanserade sig från alla som inte hade röstat lika ”fint” som de själva. Men den viktigaste anledningen till varför deras optimistiska statistik sved, var för att dessa siffror är ett ytterligare exempel på den segregation som har bidragit till SD:s framgångar.

 Veckorna FÖRE valet så lyste information från partier såsom Fi och Miljöpartiet med sin frånvaro i Biskopsgården. Utöver SD-reklamen i brevlådan, så var det bara några anonyma valplakat från S och V som påminde en om att det ens var val snart. Vilket är anmärkningsvärt då både Fi och Miljöpartiet har en stark antirasistisk agenda, som gynnar den icke etnisk-svenska majoritet som bor i förorter såsom Biskopsgården. Det är ju ändå den målgrupp som SD vill slänga ut ur Sverige om de fick bestämma. Borde det inte ligga i de antirasistiska partiernas intresse att nå de människor som SD:s hatfulla politik hotar mest?

Att Fi ännu inte har de resurser som krävs för att kampanja brett är förståeligt, men de har ändå fått så många röster att de kom in i EU-parlamentet. Gudrun Schyman sade i en intervju att om alla som har röstat på dem i EU-valet fixade en kompis som också röstar på Fi, så kan inget hejda dem från att komma in i riksdagen. Nu är den stora frågan, vem kommer att bli den där kompisen? Grannen som handlar i samma eko-reko affärer som en själv eller förortsinvånaren i den motsatta riktningen med spårvagnen? Fi:s och Miljöpartiets väljare måste inse att bara för att de egna gatorna är fria från rasism (eller åtminstone SD-röster) så är de inte ansvarsbefriade. Deras viktigaste ställningstagande ska inte äga rum på själva valdagen utan under alla månader inför den. Man behöver inte se på många debatter för att konstatera att SD-politiker är (om man vill vara riktig välvillig) mediokra politiker. Det är inte främst de som gör att SD ökar, utan det är den segregation som råder som gör jobbet åt dem. En segregation som Sverigedemokraterna dyrkar. För genom den når de ju sitt mål. Det vill säga att de ”vanliga hederliga etniska svenskarna” är så långt borta som det bara går från de ”hemska invandrarna” som SD älskar att hata. Ingen makt i världen trollar bort segregationen före valet, men som antirasist kan man se till att den inte påverkar valresultatet så mycket som den har gjort tidigare, genom att aktivt kampanja utanför den egna stadsdelen. Lyckas man med det så kommer Jimmie Åkesson att få fler sömnlösa nätter än han kan räkna.