I Norden blev valet till Europaparlamentet ett enda långt rödgrönt segertåg. I Sverige gick S, V och MP fram i jämförelse med Tidöpartierna. Sverigedemokraterna backade rejält – för första gången någonsin i riksdags- och Europaparlamentsval.
Och tro det eller ej, men vänsterns jubel var än högre i våra grannländer. I Finland slog Vänsterförbundets Li Andersson röstrekord och ökade partiets mandat från ett till tre. I Danmark blev Socialistisk Folkeparti största parti, före ett Socialdemokraterna som backade betydligt.
Att se ut över kontinenten har dock en avkylande effekt på glädjen. Norden sticker ut i EU, och det innebär utmaningar för klimatet, kriget i Ukraina och en rad andra områden.
Det totala resultatet är nämligen motsatsen till det svenska. Ytterhögerpartierna går starkt framåt medan liberaler och gröna backar. I praktiken ser dock mandatfördelningen ändå ut att hålla för en mittenkoalition.
Till skillnad från hur det ser ut i Sverige har ett uttryckligt mittenblock styrt parlamentet den senaste mandatperioden, där den konservativa partigruppen EPP valt att samarbeta vänsterut.
Liksom ytterhögern går EPP stärkta ur valet. Partigruppens förstanamn, kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, har redan aviserat att hon gärna fortsatt ser ett mittensamarbete för EU.
Men frågan är hur mycket EPP kommer att färgas av Europas extremhögervindar. Vi riskerar en mandatperiod där europeiska konservativa gör som sina svenska kollegor och försöker rida på extremisttigerns rygg.
Vi vet alla hur det slutar. I praktiken kan då EU:s klimatambitioner skalas ned betydligt till förmån för en migrationspolitik på gränsen till människorättsbrott.
EU-matematiken tar dock inte slut där. Det är ett misstag att tro att parlamentet fungerar som den svenska riksdagen, där den största koalitionen bildar regering som föreslår den EU-politik parlamentet har att ta ställning till. Vid sidan om parlamentet styr Europeiska rådet, kallat ministerrådet, EU:s lagstiftning och budget.
Den högerextrema kontinentala vågen är än mer oroväckande här än i parlamentet. I Frankrike blev Front National med enorm marginal största parti.
Det ledde till att Emmanuel Macron under valnatten utlyste nyval också i Frankrike. I sommar kan Marine Le Pen ta över regeringsmakten i Frankrike, och då är det inte bara i Paris hennes ministrar får makt.
Front National hör till ett av Europas Rysslandslutande högerextrema partier. Som Europaparlamentets största parti och med ministrar i rådet kan det innebära stora förändringar i EU:s stöd till Ukraina.
I Sverige har moderater och kristdemokrater sagt sig vara öppna för samarbete, bara innehållet är rätt, totalt naiva inför vad Front National kommer kräva i förhandlingar.
Polariseringen ökar alltså i hela unionen. Hur Europas konservativa hanterar den utvecklingen blir tyvärr avgörande. Just nu ser vi ett svagare EU ta form, skakigt inför Rysslands fullskaliga krig i Ukraina och darriga inför samtidens största frågor.
Det är svårt att höja bubbelglaset i Sverige om kontinenten bara ger sina väljare två alternativ: högerns marknadskrafter eller materiell politik framknåpad av fascister.
I hela EU slåss människor mot höga prisutvecklingar och brutala bostadsmarknader. Den ekonomiska tryggheten blir sämre, trots unionens rikedomar.
EU kan investera i sin egen befolkning, var den än är född, och om mitten håller måste detta prioriteras. Annars riskerar kommande mandatperiod bli EU:s sista andningspaus.
