Jag får ibland frågan hur jag orkar vara sådan optimist inför utvecklingen. Bruna partier stärks, klimathotet accelererar, spekulationsekonomin växer och arbetslösheten är megastor.

Ändå tror jag att mina barn kommer få ett betydligt bättre liv än jag fått. Liksom deras barn. Ekonomiskt, politiskt, frihetsmässigt och inte minst kunskapsmässigt. De kommer att kunna sånt jag drömmer om kanske kan bli möjligt. Den här optimismen grundar sig i en analys av vad problemen beror på. Vi har skapat ett samhälle som omfördelar allt mindre, ett system där investeringarna styrs av idiotiska egoister eller dataalgoritmer och där frihet begränsas av ekonomiskt tvång. Och arbetslöshet är bara ett systemfel när jorden skriker efter människors kraft för att göra den bättre.

Politiska och ekonomiska system går att ändra. Därför delar jag inte åsikterna hos den del av klimatpolitiska rörelsen som hävdar att vi går mot en lågenergiekonomi. Att vi kommer att bli färre. Att 1950-talets levnadsnivå blir framtidens. (Ja, jag har skrivit en hel bok om det här: Den nya kubakrisen. Och jag kommer skriva fler.) Jag menar att pessimister odlar en människosyn som är destruktiv och en del av problemet. Ett enkelt exempel. Börsernas mest framgångsrika företag i år är Statoil. Norges oljebolag. Norge är ju också världens största klimatbov per capita, näst arabvärldens diktaturer. Även franska Total, holländska Shell med flera oljebolag har kursvinster och det är våra pensionspengar som gör det möjligt genom att pensionsfonderna toksatsar (via datastyrning) på stigande aktier. Samtidigt vet vi att två tredjedelar av den olja dessa har måste stanna i marken om jorden ska klara sig. Vi vet att människor via politiken kommer tvinga igenom det så istället för att deppa över spekulationsvansinnet blir jag stärkt över att se den kraft som finns ekonomiskt – om pengarna används rätt. Enligt International Energy Agency (IEA) använder världen idag 1 100 miljarder dollar till ny fossil energi per år. Bara 300 går till förnybar. Kan du satsa på förstörande dumheter kan du självklart satsa på långsiktigt hållbara. Kraften och pengarna finns. Men inte politiken.

För elitens lönsamhetsjakt förstörs när vi utmanar systemet och slutar bromsa ekonomin och livsvillkoren med fossil energi.

Jo just det. Olja, kol, gas ... allt det är en broms, inte en tillgång. Vi kommer aldrig ha energibrist på jorden. Solen ger oss 10 000 gånger mer energi än vad mänskligheten totalt använder. Vi kan fördubbla energianvändandet, halvera fattigdomen (som i grunden beror på energibrist) och ändå har vi bara skrapat på ytan av den gratis energi vi får från solen.

De som tror på en framtida fattigdom har inte förstått skillnaden mellan fossil ekonomi och förnybar. Den senare är i praktiken oändlig. Och det betyder att vi får en oändligrikedom, för all rikedom kommer ur energi och kunskap. Vi blir rikare ju billigare energin är och det finns långsiktigt inget billigare än solens energi. Sedan använder vi vatten, vågor, vind och annat för balans och lagring...

Det här är väldigt viktigt. Det är inte begränsningar och brister som gör oss rika, det gör bara en liten ägarelit rik. När börserna stiger för att oljan blivit dyrare är det fattigdom vi ser. När energin blir rättvis och demokratiskt styrd genom att alla har del i solenergin så blir alla rikare. Förnybar energi handlar om att göra oss rikare, inte fattigare.

Jag skriver detta sittande i Solcellsparken som ETC har i Katrineholm. Just nu åker Mats och Bengt runt med en stor maskin och lägger ut återanvända betongslipers från den nyligen ombyggda stambanan mot Göteborg. En sliper var tredje meter och sedan en träställning och snart ytterligare 50 kW solceller på ängen. Och sen en sträng till. Och en till ...

Poängen med detta är att det jag ser är politik på riktigt. Det är ungefär 400 personer som genom sollån finansierar detta. Några tusen köper elen, andra stöder med solavgift på sin mobil. Snart startar vi ett klimatkompensationssystem som också kommer ge mer solel runt landet. Om ynka 400 personer kan få det här gjort, vad kan inte 4 miljoner då åstadkomma?

Eller 400 miljoner? Vattenfalls makt är inget mot 4 miljoner aktiva människors. Och Statoils konkurs kommer uppvägas av att även norrmän får se solen.

Ja, jag är ekosocialist och jag fokuserar på möjligheterna. Befrielsen. Jag vet att kapitalismen nått sin gräns på grund av att den fossila energi den bygger på inte längre har någon framtid och jag tror inte något ekonomiskt eller socialt system överlever när det bara gör levnadsförhållandena sämre för det stora flertalet. Klimatförstörelsen är kapitalismens stora misslyckande och det är klart att de som tror på det systemet är pessimister idag.

Men man ska inte låta framtiden avgöras av de som förstör den. Det finns inget, jag upprepar inget, att lära av de som idag säger att det är olönsamt att rädda jorden, dessa sjuka rika människor som lever på att spekulera i undergångens ekonomi. Det finns bara anledning till optimism.

Och nu då?

Nu ska jag gå ner på ängen och hjälpa till. Med skruvdragaren försöka montera ett staket fyllt med solceller. Ja för du vet väl att öst/västliga paneler ger mer el än ett sydligt tak.

Fråga, så ska jag berätta mer!