Om det funnits några tvivel på att det Israel håller på med inte är självförsvar bör dessa vara undanröjda nu. Hur många skolor och sjukhus har bombats med motiveringen att Hamas-toppar befinner sig där? Barn och sjuka finns där, med all säkerhet. De dör, med all säkerhet.

Nu börjar Israels regering allt mer blotta sin ilska mot FN. Häromveckan skadades flera av soldaterna i FN:s fredsbevarande styrkor i samband med strider mellan Israel och Hizbollah. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu vände sig till generalsekreteraren Antonio Guterres när han uppmanade FN att genast flytta styrkorna i södra Libanon. 

Unifil (United Nations Interim Force in Lebanon) har varit verksamma sedan 1978 och har cirka 10 500 fredsbevarande soldater från 50 olika länder. Det är inte första gången Israels militär ber styrkorna att flytta på sig. Deras närvaro i området, menar Israel, gör dem till ”gisslan hos Hizbollah”. 

Och Antonio Guterres är inte längre välkommen i Israel: häromveckan stämplades FN-chefen som ”persona non grata” – icke önskvärd person. Utrikesminister Israel Katz meddelar att Guterres är svartlistad på grund av sitt ”misslyckande med att fördöma Irans missilattack mot Israel” och  “antisemitiska och anti-israeliska beteende”. 

Även leveranser av mat och förnödenheter motarbetas av Israel. FN slår larm om att inga leveranser med mat har nått Gaza sedan första oktober. Två veckor – ingen mat. 

Ända sedan Hamas attacker den 7 oktober har Israel begränsat matleveranserna till Gaza, från redan otillräckliga nivåer till katastrofala sådana, uppger Unicef. I februari besköts dessutom en World Central Kitchen-lastbil med förnödenheter, en attack som dödade sju anställda. 

Självklart blir FN och hjälporganisationer fiender till Netanyahu.

De aktörer jag räknat upp i texten – Unifil, Guterres, World Central Kitchen, Unicef – har en gemensam nämnare: de vill skapa fred. Netanyahu vill bara vinna, och för honom har vinsten ingenting med fred att göra. Självklart blir FN och hjälporganisationer fiender till Netanyahu.

I april skrev jag texten ”Det blir inget lyckligt slut om Israel får bestämma”. Då hade Netanyahu precis deklarerat att Israel tänker fortsätta att kriga ”until the end”. Det blir allt mer uppenbart att slutet han tänker sig inte är en tvåstatslösning eller att Israel upphör med sin olagliga ockupation. De tycks inte ens ha några planer på att sluta döda civila.

Ett litet men viktigt ljus i mörkret nu är att många av FN:s medlemsländer, däribland Sverige, har uttryckt sitt stöd för Guterres. Som FN:s generalsekreterare har han alltid varit rak och tydlig – man skulle kunna säga modig, men egentligen är det nog så att omvärlden är feg. 

Sorgligt nog har jag tänkt tanken både en och två gånger: Hur länge ska det dröja innan han tystas eller tvingas bort? Det får inte hända, och särskilt inte nu: när Israel förklarat krig mot alla som vill ha fred. 

Nej, världens ledare måste snarare sätta rejäl press på den israeliska regeringen. Men för att det ska ske måste länderna som vägrar se Israels krig för vad det är öppna ögonen. Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) fördömde attackerna på FN-styrkorna, och det är bra – men i helhet är vårt agerande ett svek, något vi ska skämmas för i framtiden.

Regeringen fördömde Hamas attacker den 7 oktober i ”starkast möjliga ordalag”. De fördömde Irans robotattack mot Israel för några veckor sedan utan dröjsmål. Men de har ännu inte, så vitt jag vet, fördömt Israel för att ha dödat 40 000 personer i Gaza och 2000 personer i Libanon. 

En människa har precis brunnit upp. Israel har förklarat krig mot freden. Jag förstår inte vilka fler signaler världens länder behöver.