Regeringen Reinfeldt är bortröstad, men av vänstervinden blev det svaga resultat för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Samtidigt som Sverigedomkraterna fördubblades. Det gäller nu att vända valnederlagen och tillsammans skapa en ny bred politisk rörelse i Sverige. Går det att rädda rörelserna bakom partierna? Ja, vi kan göra det. Här är några tankar om det jag tror behövs för att göra en annan värld möjlig. Du kanske inte håller med? Du kanske har andra idéer. Bra. Det är då en verklig diskussion kan börja.

Vi har idag instrumenten att göra det. Berätta och diskutera. Den här tidningens artiklar hade över 1,1 miljoner läsare förra månaden och jag ska snart återkomma till hur det ska kunna bli dubbelt så många nästa år. Men varför inte börja med det viktiga:

Så kan du använda Dagens ETC till att forma en ny politik.

Hur får du S att kliva ur mittendiket?

En valanalys är enkel att göra om man nöjer sig med att konstatera att alliansens projekt havererat och att rorsmännen lämnat via personalingången samma kväll som resultatet blev klart. Reinfeldt och Borg och några andra i regeringen har jobbat för muck i ett halvår. Det enda man haft kvar som mål är att hindra en rödgrön majoritet och nu är det viktigt att skriva: det lyckades. Den politik som Stefan Löfven kan föra är på de borgerligas villkor. Lite ge och ta så klart. V, MP och S har ingen majoritet. Det betyder ett bevarat systemskifte där massarbetslöshet och utslagning av sjuka och fattiga kommer fortsätta såvida inte något extremt annorlunda händer på världsarenan. En ny tillväxtboom i EU. En superkonjunktur från Afrika … Nej, det är inte troligt och även om Magdalena Andersson ville genomföra stora offentliga investeringar för att mota massarbetslösheten så kommer de borgerliga att bromsa.

Så vad är viktigt med Socialdemokraterna som politisk rörelse? 

Kanske att man slutat vara folkrörelse. Partiet är en professionaliserad organisation som nu har stöd från bara hälften av LO-löntagarna och en liten minoritet av organiserade tjänstemän. Man saknar kontakt med ungdomsrörelser och miljörörelser, man styr helst i borgerliga koalitioner och var hörs berättelsen om en annan framtid, en annan ekonomi, ett annat sätt att leva? Och visst har man samma ekonomiska teori som de borgerligas ekonomer?

Kan en sådan rörelse förändras och sluta vara ett mittenparti?

Ja, det är klart att det går.

Genom att avslöja borgerliga ekonomiska myter, visa hur jobb skapas, diskutera om en tillväxt kan ske i en krympande värld, hur lönerna kan höjas i robotiseringens tidevarv och förklara varför meningen med livet – inte ens för den som är 18 – är att jobba åtta timmar om dagens 45 år framåt. 

Meningen med jobb är att skapa frihet. Inte tvång.

Hur får du V att lägga av den grå kostymen?

Vänsterpartiet var ett feministiskt, socialistiskt tolvprocentparti 1998 som sedan blev något borgerliga kallar ”ansvarstagande”. Som stödparti till Göran Persson sjönk man till gamla nivåer och nu i opposition har man inte kunnat återta något. Man vinner debatten om sakfrågor men förlorar diskussionen om framtiden, det blir sakligt och detaljerat – men vem tycker inte illa om riskkapitalister? Frågan är ju hur omsorgen ska se ut istället. Finns det verkligen inga exempel i alla kommuner där Vänsterpartiet är med och styr om ett helt annat sätt att driva omsorg genom personalmakt, bättre arbetstid och högre lön? Finns inga feministiska befrielseexempel i V:s starka politiska lokala praktik? 

Det är sant att Jonas Sjöstedt förolämpas av Löfven, det är sant att SVT tvingar honom sitta i minut efter minut framför en fond av våldsamma Afa-aktivister trots att partiet inte har med saken att göra överhuvudtaget (medan Jimme Åkesson självklart inte fick sitta framför fonder där hans partimedlemmar heilar eller visar gamla hakkors).

Men att media mobbar V kanske beror på att man så gärna vill vara ofarlig och vanlig och det går så långt att om man kallar partiet för ”det gamla S” finns det alltför många som tror man uttalar ett beröm.

V är mindre än SD bland löntagarna. Det borde vara omöjligt.

V är mindre bland fattiga än rasisterna. Det är sant men inte i de områden där V arbetat socialt och lokalt.

Kan ett sådant parti befrias?

Ja, med tillräckligt många unga som vägrar acceptera att socialism handlar om ett ansvarstagande för den förstörelse makten skapar.

Socialism handlar om att befria individen från kollektivets gråa förtryck.

Hur får du MP att bli gröna igen?

Det hände något märkligt i år. Det gröna partiet blev ljusblått och pratade Pisa-resultat och ordning i skolorna med samma katederröst som Jan Björklund själv. Man talade om budgetdisciplin och en hundring i bensinskatt och lovade samtidigt försvara Rut-avdrag och lade järnvägsförslag som Borg lätt kunde kontra med lite siffertrix.

Ekonomiskt har Miljöpartiet alltid varit ett borgerligt parti men civilisationskritiken, miljökunskapen och viljan att glädjas åt alternativa försök i en mörkblå värld har tidigare gett partiet en kraft för förändring. Det har självklart kallats flum av borgarna.

Men nu vet vi att det var flummarna som hade rätt.

Nu, när det vi pratat om i 30 år blivit skarpt läge och klimathotet hänger över alla som ett svart moln, har frågan förminskats till en teknisk fråga om skatter och inte en kritisk berättelse om människans och kapitalismens stora misslyckande.

MP vann EU-valet för att man hade företrädare som visade att det faktiskt går att göra nytta och rädda hav i en politisk mardrömsapparat. 

MP förlorade riksdagsvalet för att man agerade som om man satt i en offentlig regeringsförhandling där idén om en räddad värld alltid måste få stå tillbaka för överskottsmålet och budgetdisciplinen.

Går det att hälla grön fotosyntes över ett sådant parti?

Naturligtvis. MP:s ledning är rädd för sin egen radikalitet och den som är rädd behöver mest någon att hålla i handen när man måste hoppa.

Hur får du Fi att bli alla feministers parti?

Ingen rörelse har så bra förutsättningar för att växa som Feministiskt initiativ, av den enkla anledningen att man har de unga aktiva, de många förstagångsväljarna och de skarpaste kritikerna av ett samhälle som inte duger, i sina led. Men att försvara svårigheterna med att få fram tydliga feministiska krav med att man saknar budgetutredningskanslister är ingen väg framåt utan ett tassande in i maktlösa korridorer. Inte heller har Fi lättare att debattera rasism med rasister än alla vi andra som misslyckats. 

Självförtroende föds i debatten och Fi behöver debattera konkret politik utanför de egna leden för att få fram de där fem tydliga kraven som befriar svenska män och kvinnor från förlamningen som kallas patriarkat.

Kan Fi få fram en verklig öppen granskning av sin egen och andras politik utifrån jämställhetens kompromisslösa dom, ja, då kan halva makten snart vara allas makt.

Går det?

Javisst. Världens största och fredligaste revolution, feminismen, kommer bli en massrörelse även i Sverige där jämställdhet annars handlar om vad man tycker och inte om vad man gör.

Kan SD mötas med en annan berättelse?

Det är lätt att glömma att vi har fem borgerliga partier i Sverige. Fem egoistiska rörelser där ideologin är ”mesta möjliga till mig”, och det är klart att ledningen för det värsta borgerliga nättrollpartiet, Sverigedemokraterna, kommer att spricka i granskningens solljus när de med nyvunnen makt avslöjar sin rätta sida.

De kommer att vara väldigt giriga, väldigt egoistiska.

Men ledningens brott är inte väljarnas. 

Och väljarnas dom handlar inte om SD:s -politik, den handlar om vad de som säger sig vara emot rasisterna själva presenterar för lösning. 

Vem tar hand om konflikten mellan stad och land?

Vem bryr sig om de förbannade?

Visst måste vi diskutera vad fascism egentligen är, vad de där orden betyder. Är SD idag detsamma som 1998? Hur organiserar sig de högerextrema runt Europa, vilka krig vill de föra?

Men vem ska prata med den gamla som får besök av timstressad hemtjänst som inte talar så en förstår?

Hur får man fram berättelserna om unge Ahmed och gamla Eva utan att det förslummas till högtidligt svammel i ordet ”integration”?

Så mycket att skildra, diskutera och ändra. 

En värld att rädda.

SD har redan börjat försöka hindra kritiska tidningar från att bevaka dem. Bland andra är Expressen och Dagens ETC i princip portförbjudna eftersom vi gör vårt jobb.

Men SVT och Sveriges radio är alltid välkomna. I andra länder har reaktionära högerextrema rörelser behövt support av sensationalistiska tidningsmoguler för att kunna växa och bli normaliserade i samhället. I Sverige har SD bara behövt public service. Psykologintervjuer. Okunniga frågor. Fegheten. Det ständiga rättandet av gäster som förklarar att rasism är rasism och så denna unkna objektivitet i brott mot de egna styrdokumenten. 

Det är klart Åkesson gillar att få prata i tv.

Och att han inte vill prata med de som faktiskt granskar.

Dagens ETC handlar om att förändra

Så mycket att diskutera. För att kunna agera. Dagens ETC växer genom att du använder oss. Vi filar på planer som innebär dubblerad upplaga, digitala plattformar, Norrlandsupplaga (och fler lokala ETC-tidningar) därför att den vardag som vi skildrar kommer från journalister runt hela landet.

Vi fortsätter vara en tidning med fem helt olika ledare från fem helt olika vinklar. Varje dag kommer du att hitta artiklar du inte håller med om. Varje dag sådant du gillar så mycket att det sprids till hundratusentals till.

Det är allvar nu. Det finns inte tid för rädsla eller sekterism. När jag började jobba med ETC på 70-talet så var befrielsen väldigt nära. Trodde vi. Idag talar vi om hot och om att bromsa rasism men glömmer att landet aldrig haft så många fria socialister, nya feminister och verkliga miljöaktivister som nu. En ny politisk bred radikalisering kommer att skapas av den enkla anledning att människan alltid måste rädda sig själv.

På söndag är det förresten en stor demonstration för klimatpolitik över hela världen.

Vi kanske kan börja där?