Centerpartiet hade en idé. De ville reformera Arbetsförmedlingen, vilket förstås innebar privatisering. Eller "låtsatsprivatisering" som jag tycker man ska kalla det när skattebetalarna står för hela kostnaden samtidigt som några (ofta före detta politiker) får leka entreprenörer. Olyckligtvis fick de igenom sitt krav i Januariavtalet.

Idén var att ge pengar till fristående aktörer, som skulle förmedla fler jobb till en lägre kostnad. I Centerpartiets värld är nämligen marknaden alltid bättre på att göra saker än staten.

Resultatet blev precis tvärtom, enligt en studie från IFAU, som utvärderar regeringens politik. De privata arbetsförmedlarna var 46 procent dyrare än myndighetens program. För personer med ett större behov var stödet hela 70 procent dyrare.

Samtidigt förmedlade de inte fler jobb. Efter ett år var sysselsättningen lika hög bland de som fått stöd av Arbetsförmedlingen som de som gått till ett privat alternativ.

Centerpartiet är Sveriges dyraste parti. De ligger bakom ett helt gäng misslyckade privatiseringar, som bygger på ideologiska käpphästar och inte fakta. Dessutom var det den gamla centerledaren Maud Olofsson som låg bakom den sämsta affären i Sveriges historia. Det misslyckade förvärvet av Nuon kostade skattebetalarna hisnande 89 miljarder kronor.

Det är svårt att förstå varför det gamla bondeförbundet Centerpartiet blivit en nyliberal experimentverkstad. De verkar leva kvar i de första alliansåren, då sådana tankar var på modet.

Men nu är centerns idéer hopplöst impopulära, även bland den egna väljarkåren.

Det bästa för Sverige vore om Centerpartiets fantasier fick så lite inflytande som möjligt över nästa regering.