Jonas Kullinger: Vi har både skyldighet och råd att ge plats

Det vår regering i dag sysslar med när det gäller åldersbestämningar i asylprocessen gör att jag ryser och tänker på Herman Lundborg och Rasbiologiska institutets kränkningar av människovärdet. Även då mättes det på både bredd och längd för att fastställa både det ena och det andra utifrån en upplevd idé om att det handlade om vetenskapligt nödvändigt arbete.

Vad säger då regeringens egen information om resor till Afghanistan? På Sweden Abroad, Sveriges ambassad i Kabul, Afghanistan läser jag följande:

”Reseinformation Afghanistan | Avrådan
Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan. Ursprungligt beslut om avrådan togs den 10 februari 2006. Avrådan gäller tills vidare.”

För att få lite mer kött på benen går jag även in och läser på Regeringskansliets hemsidor under UD:s reseinformation och rubriken Vad innebär en avrådan:

”UD avråder från resor till ett land, eller delar av ett land, när säkerhetssituationen bedöms som mycket farlig, oberäknelig eller snabbt föränderlig.

Skälen till en avrådan kan till exempel vara politiska oroligheter, våldsamheter, specifika hot eller risk för allvarlig smittspridning. UD kan också avråda från resor på grund av följderna av en naturkatastrof. En avrådan kan även innebära att det finns mycket begränsade möjligheter för UD/ambassaden att hjälpa svenska resenärer på plats, till exempel om det är krig eller en krigsliknande situation.

UD avråder inte från resor på grund av allmänna och ospecifika hot om terrorattentat. Det är trots det viktigt att man som resenär håller sig informerad om säkerhetslägt i stort och vilka hot och risker som finns i det land man reser till /…/”

Hela nuvarande regering bestående av S och MP har ett gemensamt ansvar för nuvarande hantering och situation. Migrationsminister Morgan Johansson har genom sitt områdesansvar ett särskilt ansvar för politikens utformning. Vi ser också att Tyskland och Norge har tagit efter delar av vår repressiva och inhumana politik när det gäller afghanska ungdomar. Efter en väldigt lång väntan för att få sitt asylärende avgjort skickar vi tillbaka barn som möjligen i avvaktan på beslut hos Migrationsverket har hunnit bli myndiga.

Det är inte skäligt att Sverige har så långa handläggningstider när det gäller barn. I de fall vi har så långa handläggningstider så borde asyl- och skyddsbehov bedömas utifrån rådande läge vid ansökans inlämnande och inte vid dess avgörande. Det är tid för en särskild amnesti för våra afghanska ungdomar som fortfarande väntar på beslut alternativt har fått besked om utvisning utan att denna har verkställts. Personligen skulle jag även välkomna en allmän amnesti för övriga papperslösa som på ett eller annat sätt kan visa att de har befunnit sig i landet sedan en tid tillbaka.

Det anmärkningsvärda med att utvisa just afghanska ungdomar till Afghanistan är det pågående lågintensiva folkmord och den systematiska och regeringssanktionerade diskriminering och rasism som drabbar folkgruppen hazarer. Påfallande många av våra afghanska ungdomar är hazarer och drabbas vid utvisning generellt av det osäkerhetsläge som råder i Afghanistan och är specifikt våldsutsatta utifrån att de är hazarer.

Jag menar att Sverige och Västerås har både skyldighet och råd att ge plats samt att erbjuda våra ungdomar en framtid här. Vi klarar det. Tillsammans.