Strax efter valet 2014 år började det dyka upp borgerliga opinionsbildare som var helt öppna med sitt SD-stöd. De skriker högt om vänsterfeminister, PK-maffia, unga afghaner, elcyklar, genuspedagogik, kamelfarmer, genuslastbilar, fittmössor. De tycker Moderaterna borde ta makten med ett aktivt stöd av SD. Samtidigt kämpar de för att flytta debatten till en sociokulturell arena där SD har alla svar och vänstern – och högern – inga.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Överraskande nog har denna strategi inte varit särskilt framgångsrik för alarmisternas egna partier: M har gått från 23,3 procent i 2014 till 19 procent. KD från 4,6 till 2,7 procent och kommer troligen hamna utanför riksdagen. Samtidigt har SD vuxit från 12,9 till 21 procent. När Anna Kinberg Batra gjorde utspelet om att öppna upp för SD i januari 2017 hade Moderaterna fortfarande 23 procents väljarstöd. Nu har de alltså 19. Att öppna för att styra med SD har varit en katastrofal strategi för Alliansen. Är det inte ganska bisarrt att den konservativa högern ändå verkar så nöjda med att opinionsbilda för SD?
Det är inte så konstigt, för Jimmie Åkesson ingår i regeringsunderlaget. Jimmie Åkesson ska säkra makten åt Moderaterna i höst.
Här påpekar jag kanske det uppenbara, men jag är livrädd. Bara så alla vet: Sverigedemokraterna kan bli det näst största partiet. Sverigedemokraterna kan bli det största partiet. SD kanske inte kräver ministerposter för att stödja Ulf Kristersson, men de kommer att kräva politiska eftergifter som kommer att vara katastrofala för arbetare, arbetarrörelsen, invandrare, kvinnor och sjuka. Högern med SD ska höja skatten för folk som inte kan jobba heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. M vill skära bort 4,7 miljarder från a-kassan och aktivitetsersättningen och ytterligare 4,5 miljarder från sjukersättningen, samt luckra upp LAS. Ulf Kristersson är redo att sälja ut oss och ge Jimmie Åkesson inflytande för att kunna ha lägre skatter för de allra rikaste. Att högern och SD har blivit så intima med varandra är följden av ett strategiskt, framgångsrikt lobbyarbete från olika svenska arbetsgivar- och företagarorganisationer. Näringslivet vet sedan länge att Alliansen är död och att de rödgröna partierna är större än den saligt avlidna Alliansen, speciellt när KD åker ut.
Det är fullt möjligt att vi om lite över en månad får en regering som ger makt åt Jimmie Åkesson och det borde skrämma varenda progressiv väljare. Ger man fascister makt kan det ge vilka konsekvenser som helst. Moderaterna är beredda att ta den här risken, för det är knappast är en risk för dem eller deras väljargrupper. Vi andra måste vara smartare.
Som vänstersosse är man sällan glad. Ändå hände något i våras när jag för första gången i mitt liv började bli mindre politiskt aktiv. Jag kände mig trött, cynisk och hopplös. Jag hade helt enkelt ingenting att bidra med i en debatt som cirkulerade kring nation, identitet, upplevd trygghet och värderingar. Det är inget för en enkel socialist som längtar efter ekonomisk jämlikhet och fördelningspolitik.
Jag saknade mening och syfte. Men under sommaren har det hänt något. Överallt såg jag en leende Ulf Kristersson. Och en leende Jimmie Åkesson. De sitter i Aktuellt-studion, i Almedalen, i morgonsoffan och slutar aldrig le. Som om de hade en gemensam hemlighet.
Hemligheten är att Jimmie Åkesson ingår i regeringsunderlaget. Jimmie Åkesson ska säkra makten åt Moderaterna i höst.
Kamrat. Jag ber dig: släpp hopplösheten och cynismen och ta de kommande 30 dagarna på allvar. Jag vet att du röstar rätt. Men du kanske kan tänka dig att göra mer? Skriv. Ta debatten. Kampanja. Knacka dörr. Prata med dina kollegor och familjemedlemmar om vad som står på spel. Jag säger inte att det är lätt: det är skitläskigt att prata med folk man inte känner och särskilt med sverigedemokrater. Det är ingen höjdare att kampanja när det finns så få seriösa alternativ för en progressiv väljare. Men det här är viktigt. Det här är på allvar.
Kamrat, kom ihåg: Varje utspel om afghaner, elcyklar, postmodernism, Socialdemokraternas förflutna och genuspolitik är ett försök att byta spelplan. När avgrundshögern skriker om elcyklar – skrik högre om bostäder, trygga jobb och jämlik skola. Vägra flytta debatten till sociokulturella skitfrågor. Ge inte upp. Ställ krav. Ta inte betet. Prata om otrygghet på arbetsmarknaden, klimatförändringar, ökande klyftor, bostadsbrist, sociala skyddsnät, solidaritet. Jimmie och Ulf saknar alla svar och de flesta svenskar är inte dumma i huvudet.
Den 9 september är det val. Ingen kan säga att de inte visste. Var och en har ett eget ansvar och ansvar för de allra svagaste i samhället. Ta det.
