I London är nästan 40 procent av 10- och 11-åringarna överviktiga, vilket gör att staden har en av de högsta andelarna överviktiga barn i världen. Borgmästaren Sadiq Khan har kallat det för ”en tickande bomb” och förbudet mot reklam för glass, chips, hamburgare och läsk är ett försök att skydda barnen. 

Ett förbud som välkomnas av Londons invånare. 82 procent ställer sig bakom den nya lagen. Annonsörerna har knorrat och sagt att kollektivtrafiken kommer att förlora pengar på det här. Den här typen av reklam ska enligt organisationen Outsmart, som representerar företag som jobbar med utomhusreklam, ha gett för staden intäkter på 35 miljoner pund per år. Men nu får de fi nna sig i att ska det göras reklam för mat så ska det vara hälsosam mat som osaltade nötter, russin och sockerfria drickor.

Vi har en tickande bomb i Sverige också. När mer än hälften av alla vuxna är överviktiga och när ungefär vart fjärde barn är det, så är det inte ett problem som individen ska lösa. Det handlar inte om att människor har dålig karaktär och måste skärpa sig. Det handlar om vilka förutsättningar vi tillsammans skapar för att alla ska kunna leva hälsosamma liv.

Klass är en avgörande faktor när det gäller övervikten. Föräldrarnas, och särskilt, mammans utbildningsbakgrund påverkar hur hälsosamma barnens matvanor blir. I London löper barnen i de fattiga områdena två gånger så stor risk som barn i välmående områden att bli överviktiga. En övervikt som sedan kan leda till sjukdomar och påverka så fundamentala saker som livslängd.

Så det handlar om kunskap och tid men också om pengar. Hur mycket maten kostar. Enligt svenska Livsmedelsverket äter de med lägst inkomst mer av energitäta, näringsfattiga livsmedel och mindre av hälsosam mat som grönsaker och fisk. Eftersom det kostar mindre.

En rapport publicerad 2018 av Cancer Research UK visade att ungdomar som har sett reklam för skräpmat varje dag löpte två gånger så stor risk som andra barn att utveckla fetma.

Så varför har inte Sverige och alla svenska städer också ett förbud för skräpmatsreklam i kollektivtrafiken i på gator och torg? Holländska Amsterdam införde ett sådant förbud redan innan London gjorde det. Staden har valt att stoppa reklam till barn för skräpmat på alla de ställen som staden kontrollerar, som simhallar, kollektivtrafik och museum. Stora livsmedelskedjor har kommit överens med staden om att flytta skräpmaten högre upp på hyllorna och att ge extrapris på nyttig mat istället.

Andelen överviktiga barn har minskat från 21 till 18 procent på tre år rapporterade SR:s Studio ett i september.

I Sverige är direktreklam som riktas till barn under 16 år förbjudet. Och tv-kanaler som sänder från Sverige får inte heller göra reklam till barn under 12. Men vi vet ju alla att det inte är där som barn framför allt möter reklamen för ohälsosam mat. Det är på internet, i våra offentliga miljöer och i butikerna. Internet kräver gemensamma internationella beslut.

EU jobbar på det, så det är bra. De andra två kanalerna skulle vi faktiskt kunna göra någonting åt nu direkt.

När dåvarande hälsominister Gabriel Wikström gav Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten  i uppdrag att se över vilka insatser som behövs för att främja hälsa relaterad till matvanor och fysisk aktivitet, bestämde sig de stora livsmedelskedjorna för att träffas och försöka komma överens om frivilliga insatser för att undvika lagstiftning. Det fanns visserligen redan en sådan överenskommelse sedan nästan 30 år tillbaka om att inte ha godis i kassorna men det var ingen som följde den. När utredningen från Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten väl kom fanns det inget förslag med om tvingande åtgärder för livsmedelskedjorna.

Det fanns en bilaga 7 om ”möjligheter till frivilliga hälsofrämjande åtaganden för företag i hela livsmedelskedjan”. I bilagans slutsatser står det att åtgärder för att minska sockerintaget i Sverige bör vidtas och att det kan göras med förändrad butiksexponering, prissättning och marknadsföring. Men eftersom minskad konsumtion av sockerrika livsmedel skulle leda till minskad försäljning, vilket ”inte är i linje med företagens ekonomiska intressen” så är stödet för att göra något på frivillig väg svagt bland livsmedelsföretagen.

Och någon frivillig överenskommelse blev det aldrig heller av livsmedelskedjornas träffar. Godiset är fortfarande kvar vid kassan.