Peter Persson: Vi behöver nog göra som Corbyn

Vad sägs om att vi utvecklar och förnyar vår politik. Vad stod den gamla egentligen för och vad har partiet för egentligt uppdrag?

Sedan har frasen tack, fått ett helt nytt  tilltal. Nu heter det tack så jättemycket, även för en torr vetebulle. Socialdemokratiska partier har upplevt sig tvingade att följa med i en utveckling där politik blivit mer kommunikation än faktisk påverkan på människors levnadsförhållanden.

Det nyliberala skiftet för flera årtionden sedan skrämde socialdemokratin till anpassning. Världen och tiderna ansågs så förändrade att de grundläggande värderingarna var en slags barlast. Socialdemokratiska partier i hela Europa sökte sig mot en tänkt mitten i politiken. Det var där väljarna ansågs finnas och makten blev på något sätt viktigare än vad man skulle göra med den. Följden har blivit ett dramatiskt väljartapp för socialdemokratiska partier. Den arbetarklass som bar upp de socialdemokratiska partierna har i hägnet av sämre arbetsvillkor, arbetslöshet och ökade klassklyftor, till betydande del gått till högernationalistiska partier i det som var socialdemokratins kärnländer.

Jag och några andra svenska socialdemokrater var för en tid sedan och träffade Labour i parlamentet och på partiexpeditionen. Min upplevelse var motsägelsefull. Jeremy Corbyn som var relativt ny som partiordförande hade majoriteten i parlamentsgruppen emot sig. Däremot hade han ett starkt stöd bland medlemmar och aktivister. Vid samtal med några äldre Labourdelegater i överhuset, som har begränsad makt. Så beskrev man situationen i partiet som att de nya parlamentsledamöterna bara har en tidshorisont. Anpassning och nedskärningar. Dessutom livrädda att förlora sitt mandat.

På vägen hem tänkte jag, påverkad av media och annat, det här kommer inte att fungera. Så tänkte nog också May när hon utlöste nyval i avsikt att krossa Labour. Men Labour brydde sig uppenbarligen inte om den dagordning som eliten i media, högern och hela samhället ansågs ha.

Istället valde man en egen dagordning. Sociala orättvisor sattes på dagordningen. Samtidigt ett reformprogram med gratis universitetsstudier, mer resurser till välfärd och återtagande av kostsamma och ineffektiva privatiseringar. Den uträknade Corbyn och Labour nådde 40 procent av väljarstödet. Inte tillräckligt för att nå makten. Men man tillfogade högern svår skada och utraderade det främlingsfientliga partiet ur politiken. Det är nog så som den åldrande Labourpolitikern jag mötte i överhuset sade. Politik handlar om idéer om hur ett samhälle ska vara. Inte bara att försöka fånga väljarströmningar efter opinionsundersökningar. Det är ett Socialistiskt parti som har uppgift att bilda opinion. Så är det nog också i vårt land.