Nej, snarare går det åt fel håll. Områdena blir ännu mer likriktade. Bara svenskfödda höginkomsttagare i villa som underhåller sin livsstil med stora rut- och rot-bidrag.

Det senaste i utvecklingen är att plocka ut ytterligare bidrag för att  skapa stängda områden som skyddas av väktare. Polisen larmar: ”Samhället glider isär. Vi kan inte längre garantera tryggheten för medborgarna.” Forskare larmar: ”Om inte den här utvecklingen stoppas kommer vi att ha enklaver i Sverige där de rika stänger in sig utan kontakt med det omgivande samhället.” Politikerna lovar att ta i med hårdhandskarna. Kanske till och med skicka in militär i områdena för att bryta upp segregationen.

Nej, så är det förstås inte. En sådan officiell lista finns inte. Däremot finns det en lista från polisens nationella operativa enhet Noa över Sveriges utsatta områden. Och i förra veckan presenterades den på nytt. 22 av dem kallas för särskilt utsatta. Och då är det inte de rika områdena vi pratar om. Utan de fattiga. Och nej, det är inga stora förändringar jämfört med tidigare år här heller. Något område har plockats bort från listan. Annars är det samma namn som vi kan läsa igen. Araby, Bergsjön, Alby, Rosengård, Norrby, Vivalla. Trots att politikerna faktiskt, på riktigt, har pratat om att skicka in militär i områdena.

Det där med militärerna var förstås aldrig någon bra idé. Det var en riktigt dålig idé. Och nu börjar det också ifrågasättas hur bra idé det är att om och om igen lista de utsatta områdena. ”Det bidrar till en stigmatiserande bild av de här bostadsområdena. Man beskriver områdena på ett sätt som mina Botkyrkabor upplever som stigmatiserande”, säger Ebba Östlin, socialdemokratiskt kommunalråd i Botkyrka. ”Att Botkyrka finns på polisens listor över speciellt utsatta områden handlar ju om klassklyftor”, säger hon i en annan intervju. Hon tvivlar på att det för något gott med sig för området.

Och där det finns klyftor finns det alltid någon annan på andra sidan avgrunden. Saken är den att de problem som finns i de utsatta områdena, hög arbetslöshet, trångboddhet, låga skolresultat, fattigdom och ja, även kriminalitet, inte är problem som kan lösas enbart av de som finns i området. Det handlar inte om isolerade problemområden i samhället utan om ett samhälle med problem.

Men när vi pratar om områdena på Noas lista så pratas det ändå mest om vad som ska göras i området, eller vad människorna i området ska förmås att göra. Det ska in fler poliser i området. Barnen här ska bussas till skolor i andra områden eftersom den egna skolan inte har tillräckligt med resurser. Hyresrätter ska göras om till bostadsrätter eftersom det blir mindre problem om människor äger sina bostäder (!). Och människor i området ska råda bot på sin arbetslöshet genom att arbeta för lägre löner än andra eftersom de råkar vara nyanlända.

Sällan pratas det om vad de som bor på ena sidan av klyftan, i Askim, ska göra för dem på den andra sidan, i Hammarkullen. Eller vad de som bor i Dammhagsområdet i Landskrona ska göra för dem i Karlslund. Trots att sanningen är den att segregationen idag drivs på av att de som är rika blir rikare och att det är de rika områdena som avskärmar sig från de fattiga, inte tvärtom.

Varför pratar vi då inte om att bussa elever från de rika områdena till andra områden? Varför tvingas det inte in hyresrätter bland villorna på Djursholm? Det är inte brist på utrymme direkt. Varför beskattar vi inte de fina villorna och förmögenheterna i Rynninge högre så att det blir mer pengar till en bra skola och fritidsaktiviteter i Vivalla?

Istället för att se Stefan Löfven åka till Skäggetorps centrum i Linköping för att hålla presskonferens om att 22 miljarder ska satsas på socialt utsatta område vore det spännande att se honom åka till Limhamn för att berätta om den nya satsningen mot den omfattande segregationen i området – höjd kapitalskatt.

Namnen på de särskilt utsatta områdena präntas in i oss. Oavsett var i Sverige vi bor känner vi igen dem. De som bor här kan inte säga namnet på sitt bostadsområde utan att på en gång bli en del av ett problem. Det är vad den här listan gör med oss.

Så ja, det är spännande att leka med tanken på vad en officiell lista över de rika, segregerade områdena skulle göra med oss och med vad som definieras som ett problem.