Jag har ett förslag: Tänk tanken att den inte bara ska gälla i 90 dagar utan för all framtid! Tänk tanken att det handlar om en gemensam insikt om det nuvarande säkerhetspolitiska läget, med pandemi, pågående klimatkris och samtidiga fleråriga beväpnade konflikter. Tänk tanken att det faktiskt handlar om faktabaserade kunskaper om globala samband och sammanhang, insikter som nu omsätts i handling. Tanken svindlar men borde vara självklar.
Corona visar att pandemin och klimatkrisen hänger ihop. Det finns ett samband mellan skövling av skog, utrotande av arter, storskaligt jordbruk och köttproduktion, antibiotikaresistens, oreglerad handel med vilda djur och klimatförändringar. När en värld med globalt resande, global handel och urbanisering samspelar med avskogning, miljöutarmning och global uppvärmning så ökar riskerna. Alla. Den planetära säkerheten är i fara.
Då, alltså nu, är det hög tid att lämna den patriarkala säkerhetspolitik där dominans, kontroll och våld med militära maktmedel är de centrala delarna. Militär kapprustning slår ut globala satsningar på jämställdhet, jämlikhet, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling. I Sverige och i världen.
Vi måste våga tänka tanken att nuvarande och kommande globala konflikter inte kan lösas med våld. Våld har aldrig varit någon lösning. Lösningen har alltid kommit efteråt, när det har träffats ett fredsavtal. Då kommer de humanitära och demokratiska insatser som skulle kunna genomföras innan konflikten bryter ut. Före istället för efter. I stället för att beväpna konflikter behöver vi avväpna konflikter, stärka demokratin, ha kontakt med demokratirörelser, ha en aktiv diplomati och få till stånd dialoger. Det skulle kunna vara Sveriges roll. Demokratisera i stället för militarisera.
Men så sent som förra våren var samtliga (!) riksdagspartier i Försvarsberedningen eniga om huvuddragen. ”Den största förstärkningen sedan 1940-talet”, sade ordförande Björn von Sydow (S) när han presenterade slutrapporten ”Värnkraft” i maj 2019. Planen var att riksdagen hösten 2020 skulle besluta om att tillföra det militära försvaret 100 miljarder kronor åren 2021–2025. Totalt 150 miljarder skulle satsas fram till 2030. Men nu visar en ny rapport att 46 miljarder äts upp av fördyrningskostnader och i Försvarsberedningen har den politiska enigheten har spruckit. Men inte när det gäller grundresonemanget, den säkerhetspolitiska bedömningen. Den ligger fast. Scenariot är alltså att krig inte längre kan uteslutas och att Sverige inte klarar att möta ett väpnat angrepp med mindre än att vi genomför en massiv militär upprustning. Man tar sig för pannan!
Miljardrullningen till det militära försvaret tycks obegränsad i den nationalistiska och militaristiska yra som nu råder inom säkerhetspolitiken. Dessutom är upprustningen ett stort hot mot vår ekologiska säkerhet. Förutom att militären är extremt beroende av fossila bränslen, orsakas föroreningar i jord, vatten och luft genom krig, militärbaser, krigsindustrin och krigsövningar. Ingen vet hur många ton koldioxidutsläpp det resulterar i. Någon skyldighet att rapportera miljöpåverkan finns inte.
Vi behöver fred på jorden och fred med jorden och för att nå dit behöver vi också alla de miljarder som ständigt slussas in i det slukhål som heter Försvarsmaktens budget.
Klimat- och hållbarhetsmålen behöver bli basen för all verksamhet och finansiering, både lokalt, regionalt och globalt. Det krävs för att vi ska kunna säkra fred, livskvalitet, jobb, klimat, mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet. All omställning måste göras så att den inte drabbar utsatta grupper utan bidrar till social och ekonomisk rättvisa – annars hotar utslagning, växande klyftor och konflikter.
En global vapenvila vore en bra startpunkt. Egentligen är det ju självklart. Alla vet att det inte går att kriga sig fram till fred.
