Sällan råder total enighet från vänster till höger i Göteborgs kommun om hur fattigdomen i staden ska bekämpas. Men nu har det hänt! Inför mitt Göteborgsförslag om att staden bör utfärda en ”tak över huvudet-garanti”, så att ingen behöver sova utomhus om vintern, formerade moderater, kristdemokrater, liberaler, socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartier en front. Skuldra vid skuldra svarade de unisont ett samfällt NEJ! Det som är möjligt i Hamburg är inte önskvärt i Göteborg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Partiernas gemensamma yttrande i Social resursnämnd kan sammanfattas till ett ”vi har det bra som vi har det”. Men för tydlighetens och rättvisans skull citerar jag originaltexten, så ni som läser detta själva kan bilda er en uppfattning:
”Ärendet berör en fråga som samtliga partier i Social resursnämnd anser är ytterst viktig. Som förvaltningen skriver i sin bedömning så skiljer sig dock de grundläggande förutsättningarna åt avsevärt mellan Tyskland och Sverige när det gäller den sociala omsorgen. Det är vår uppfattning att vi skall fortsätta att utgå från den modell som är etablerad i svensk lagstiftning och i det praktiska sociala arbetet i vårt land, och som erbjuder ett omfattande och individanpassat socialt skydd. Som förvaltningen påpekar så kan redan i dag alla personer som vistas i Göteborg få nödbistånd av socialtjänsten, det kan till exempel var i form av övernattning om det bedöms nödvändigt. Staden bedriver också sedan flera år tillbaka ett nära samarbete med ideella organisationer som gör viktiga insatser. Det vill vi fortsätta och förstärka. Vi ser därför inte anledning att vidare bereda detta ärende”.
Av yttrandet kan man dra två slutsatser. Dels att grundläggande förutsättningar för en tak över huvudet-garanti finns i Tyskland, men inte i Sverige. Men hallå! Hamburg erbjuder en säng i en sovsal på enklaste sätt åt den som behöver det. Det är inget konstigt. Skulle Göteborg inte kunna erbjuda det?
Dels att ovanstående förhinder ändå inte spelar någon roll eftersom vi har en svensk modell i Göteborg. En modell som innebär att alla som vistas i vår stad kan få nödbistånd, även övernattning, om det behövs. Följaktligen måste uteliggarna i Göteborg vara en synvilla.
Pudelns kärna är formuleringen ”om det behövs”. Det är socialtjänstens tjänstemän som avgör vad som behövs. Går du inte tjänstevägen behöver du ingenting. Och det är många som av olika anledningar inte vill eller kan gå tjänstevägen. Psykiskt sjuka missbrukare som skyr myndigheter, papperslösa som har anledning att frukta myndigheter och tiggare som är rädda för myndigheter. Alla är människor och alla far illa på grund av våra kommunpolitikers likgiltighet.
Det är ett oomstritt faktum att ett stort antal människor sover utomhus i Göteborg, även på vintern. Det finns många skäl till varför Socialtjänsten inte når dessa människor, ofta ner på personnivå. Dessa skäl kan diskuteras i all oändlighet och har diskuterats så länge jag kan minnas.
Faktum kvarstår. Varje vinter sover många människor utomhus i Göteborg, i tält, under broar och viadukter, i hålrum, i brofundament, i bilvrak, på offentliga toaletter och så vidare.
Varje vinter tycks detta faktum drabba Göteborgs politiker som en överraskning. Varför skulle annars kyrkor ha nödöppnats i vintras så hemlösa fick sova på stengolven och i de smala trä-bänkarna. Jag var där som volontär så jag är ögonvittne.
Till sist och ytterst handlar en tak över huvudet-garanti om huruvida vi som sover varmt och mjukt verkligen menar allvar när vi bekänner oss till alla människors lika värde.
Gör vi det? Gör ni det? Ni som representerar oss göteborgare i stadens sociala resursnämnd? Ni som när er övertygelse om alla människors lika värde sätts på ett enkelt prov väljer att överge de människor i Göteborg som har det allra sämst.
Snart är det vinter igen. Många människor i Göteborg kommer då att sova utomhus och fara mycket illa. Tyvärr tror jag det blir så – i år också.