BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Skolan, säger somliga. Skolan har inte längre styrka nog att hävda kunskapens auktoritet. Medierna, säger andra. Det är medierna som piskar fram opinionerna och låter mörkermän framträda på bästa sändningstid med sin propaganda. Egenintresse, säger åter andra. Man tror på det som låter en vara i fred med sin livsstil och sina fördomar. 

Ja, allt detta kan ha sin betydelse och säkert åtskilligt mer. Faktum kvarstår. Det är så många tvärsäkra skeptiker som gör sig hörda
i dag och ännu fler som muttrar i bakgrunden om än det ena, än det andra som det finns betryggande kunskap om.

För många tycks klimathotet ha blivit en fråga av samma slag som tron på Gud. Nej, jag tror inte på Gud. Nej, jag tror inte att människan kan påverka klimatet.

Det verkligt skrämmande är att ledande politiker också faller in i denna kör. Donald Trump ska skrota Parisavtalet ifall han kommer till makten. Då ska kolbrytningen i USA ge många nya jobb! Nyligen framträdde Nicolas Sarkozy, Frankrikes förre president och snart åter presidentkandidat, och meddelade att han inte längre trodde på klimatkrisen. Hans argument: inte var det väl människors göranden och låtanden som drev fram den förra istiden?

Den intellektuella nivån på det argumentet är obeskrivligt låg. Hur många människor fanns det på jorden på den tiden? Hur mycket producerade de? Hur mycket fossila bränslen använde de?

Om Monsieur Sarkozy skulle argumentera på den nivån i vardagliga ting skulle han snabbt råka ut för de mest förfärliga ting. Hur riskabelt var det på medeltiden att korsa Boulevard Michel i Paris klockan fem på eftermiddagen? Nej, inte det ringaste, så låt oss stiga ut på körbanan utan att titta åt vare sig höger eller vänster.

Jag tror inte att Sarkozy är så dum som han låter. Till och med Trump gör sig mer korkad än han är. Men båda har en avsikt med sitt enfaldiga prat. De ska vinna röster! De ska vädja till alla de där människorna som inte vill låta sig oroas av framtida katastrofer. De ska vinna röster från dem som med rätt eller orätt oroar sig för sina jobb och som är rädda för att deras land ska akterseglas av farliga, exotiska konkurrenter. De ska vinna röster från dem som är rädda för människor som ser annorlunda ut än de själva, människor som kanske, kanske sprider ryktena om klimatkrisen (kineserna! säger Trump).

Märkligt nog får de vind i seglen av den ideologi som har makten i de största och rikaste bland länder, sådana som USA och Frankrike. I årtionden har det predikats från de mest upphöjda talarstolar att valfriheten är den viktiga, ja den enda riktiga friheten som vanligt folk kan hoppas på. 

Denna valfrihet består i att välja varor ur ett enormt utbud men också att välja elleverantör och telefonbolag, sjukvård och skola. Varför skulle man då inte kunna välja sina övertygelser? 

I butiken vill jag köpa kött, allra helst likdelar av kossa. Vem har med det att göra? Talade någon om klimathot som kommer av kornas omåttliga fisande och rapande? Snack, inte min köttbit! 

Och solskensresan väljer jag också, och jag kör bil så mycket jag vill. Kort sagt, jag tror inte på klimatkrisen i handling. Varför skulle jag då göra det i ord?

Det var lätt för billiga demogoger att driva fram en folkstorm mot vägtullarna i Göteborg. Coop väcker raseri med sin kampanj att folk ska äta lite, lite mindre kött.

Det är dystert. Vi behöver en ny upplysningstid!