Johan Ehrenberg:
Vi befriar inte oss själva med nostalgi
”Har vi råd att låta frukost, lunch och middag vara en gratis rättighet för alla? Ja, självklart”, skriver Johan Ehrenberg.
Bild: Warut Chinsai/Shutterstock
Dagens ETC
I grunden är det fem områden som avslöjar hur dagens ekonomiska och politiska makt nästan desperat försöker prata bort den postkapitalism som gör dem onödiga.
Det här är en ledare från
Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.
Ja, det är klart Dagens ETC:s fantastiska läsarskara hade lösningen på hur vi ska få bort plast ur det vardagsliv vi lever. Läsarförslag om ett bonus malus-system där plasten beskattas och pengarna går direkt till att utveckla andra klimatrena förpackningar är logiskt. På samma sätt är läsarförslag om terrakottakrukor istället för Ikeas självvattnande plastkrukor och träunderlägg istället för plast, gjurjärnpanna istället för teflon och fasta tvålar istället för flytande i plastförpackningar sådant där som vi enkelt kan göra här och nu medan vi funderar på helheten. Plastbanta var ju ett bra modeord för några år sedan.
Men min fråga om plast har en annan, lite större bakgrund som jag kommer använda några kommande ledare att diskutera.
Vi lever ju i befrielsens tid, det är enorma förändringar som pågår runt oss vad gäller nya produktionssätt (robotisering och AI), ny energi, nya transportsystem, internationalism och en ny ekonomi som går långt bortom dagens ojämlika samla-på-hög-system.
Jag ska försöka skriva om postkapitalismen, alltså det nya som händer i det ekonomiska system vi lever i och som gör att framtiden aldrig kommer vara en återgång till det 60-tal eller 70-tal som en del partier idag hyllar som ideal.
När jag hörde S lansera sin kampanj om att ”Sverige ska blir mer som Sverige igen”, så rös jag.
Det är en variant av SD:s påhittade nostalgi, en berättelse om en vardag vi lämnat och som låtsas att den kan återtas. Men den kommer aldrig tillbaka. Dåtidens rasism, fördomar, inlåsning av människor i en vardag som inte skulle förändras, allt det vi gjorde revolt mot, kan idag ersättas med trygghet och förändring genom en helt annan fördelning av det enorma ekonomiska överskott som dagens samhällen faktiskt har.
När produktionssystem byts, som när feodalismen inte längre kunde försörja en växande mänsklighet, så skapades det nya i det gamla, kapitalismen befriade miljoner människor från adelssamhällets tankefängelse och ekonomiska livegenskap. Men ännu fler miljoner kastades in i industrivärldens nyfattigdom och sjukdom och det tog organisering av arbetarrörelse i 100 år innan begreppet jämlikhet blev det som gällde.
På samma sätt innehåller postkapitalismen en konflikt som är ännu mer utmanande, vi kan se hur en annan jämlik värld kan skapas men vi lever i en där hela överskottet samlas i några tusen supermiljardärers kassor. Deras propagandister slåss för att skapa en ny slags underklass med slavliknande jobb oberoende om det ska bestå av Foodoras moppeleveranser av lunch eller om det ska vara afrikanska ”illegala” arbetare som plockar Ica Maxis tomater i Spanien. Det här är absurt, istället för att skapa frihet genom automatisering av arbete skapar dagens makt ofriheten genom stressande slitjobb. Vardagen blir att den som hjälper en gammal med hemhjälp inte har tid att prata med människan eller där hungriga ungars hopp står till skolmaten.
Vi står inför vägval hela tiden och ökad frihet, mera demokrati, mer klimaträddande investeringar och mer omsorg, skapas inte genom att titta bakåt och prata om gamla tiders mattant som hjälpte de barn hon såg.
Har vi råd att låta frukost, lunch och middag vara en gratis rättighet för alla? Ja, självklart.
I grunden är det fem områden som avslöjar hur dagens ekonomiska och politiska makt nästan desperat försöker prata bort den postkapitalism som gör dem onödiga.
Det handlar om energi, där även IPCC – alltså den viktiga klimatforskningens samlade analyser – haft fullständigt fel i sina scenarior om vilken energi vi kommer använda 2023 och kommande år. Hela revolutionen av sol, vind och batteri har de missat och därmed också missat de verkliga lösningarna på klimatkrisen.
Det handlar om mat där dagens jordbrukssystem förstör och där de verkliga lösningarna tar bort 80 procent av boskapsuppfödningen och ändrar jordbruket till något helt annat.
Det handlar om transporter där varje bilföretag, oljebolag och trafikanalytiker haft fel om omställningen, idag är Tesla Y världens mest sålda bil (trots att den är så dyr) och det innebär slutet för sådant som Preem. Men även varje detaljplan och trafikplan som görs idag med sina enorma p-platser och asfalterade vägar, kommer vara vårt tids skämt när transportsystemet automatiserats med AI.
Det handlar om pengar, ett system som du och jag idag vet saknar verkligt värde, allt är en förhoppning och en fråga om tro. När ett fastighetsföretag (det finns inget säkrare än hus) plötsligt kan rasa 90 procent på börsen så är det ett bevis på att finanskapitalismens tid är över. Det lustiga är att när då affärstidningar triumferar över att värdet ökar med 40 procent vid byte av vd så glömmer man att om något sjunkit från 100 kronor till tio kronor i värde, så behövs det inte 40 procent utan 1 000 procent för att återställa värdet. (Nej, det kommer inte ske.)
Det handlar om det onödiga arbetet där vi idag kan få oerhört mycket mer tid att ta hand om varandra istället för att kontrollera varann. Ordet företag kommer byta betydelse.
Men framförallt handlar det om att vänster och klimatrörelser har en alldeles för negativ bild av det som sker, vi är inte maktlösa inför hoten mot såväl demokrati som klimat, lösningarna finns där och gör vi rätt kommer det gå fortare än vi vågar tro.
För borgare är framtiden detsamma som det är nu, fast lite mer.