Efter en rad uppskattade projekt för generationsmöten beslöt stadsdelsnämnden att satsa ordentligt. Pionjären och eldsjälen Zsolt Szanto har drivit ett flertal verksamheter för generationsmöten, såsom seniorer i skolan. Han brukar säga att ålderssegregationen är en förbisedd segregationsfråga. Men seniorer och unga befinner sig på varsin sida om vuxennormen och har ofta mycket gemensamt, stor glädje av att umgås och mycket att lära av varandra.

Generationsmöten kan handla om att uppleva kultur, diskutera gemensamma intressen, lära sig nya saker eller skapa tillsammans. Det här leder ofta till att stärka sammanhållningen och tilliten mellan två åldersgrupper som ofta har fördomar och kan vara misstänksamma mot varandra.

Centrums satsning har inte enbart bestått av nyrenoverade och tillgängliga lokaler utan också om utrustning, material, en arbetsgrupp, en referensgrupp som består av unga och seniorer samt mig själv, en projektledare som ska leda arbetet i etableringsfasen. Tvärtemot vad min titel antyder är detta inte ett kortsiktigt projekt utan en långsiktig satsning för att utveckla ordinarie verksamhet.

Två befintliga verksamheter som riktar sig till unga respektive seniorer kommer alltså snart att bli sambor. Detta innebär givetvis såväl utmaningar och risker som spännande möjligheter. För att detta ska bli lyckat krävs ett gediget förarbete för att förankra arbetssätt, förebygga uteslutande normer och attityder, stärka sammanhållningen inom arbetsgruppen (bland annat ungdomskonsulenter och äldresamordnare), informera och bemöta omgivningens förväntningar.

Alla stadsdelar har nu fått i uppdrag att arbeta med generationsmöten, liknande projekt och idéer börjar poppa upp runt om i vår segregerade stad.

Nyligen kallade vi till ett möte för erfarenhetsutbyte med våra motsvarigheter i de andra stadsdelarna. Då blev det smärtsamt tydligt att satsningarna ser väldigt olika ut beroende på vilken stadsdel du tillhör.

De allra flesta saknar förutsättningarna för att kunna utföra sina uppdrag. Många stöter på problem som bottnar i segregation och klassklyftor. Behovet av fler vuxna i skolan är stort överallt, inte minst i stadsdelar där de socioekonomiska utmaningarna är som störst.

Hur kan lågutbildade seniorer med bristfälliga svenskkunskaper tas tillvara som en resurs i skolan? Kollegorna i stadsdelar som Angered och Västra Hisingen var frustrerade över att frågan om generationsmöten ofta prioriteras bort av ledningen och politiker. ”Vi har större problem att ta oss an.” Ofta får de därför inga extra resurser i form av tjänster, lokaler, verksamhetspengar eller möjlighet att göra förarbete.

Kollegorna i de andra stadsdelarna påpekar att vi i Centrum haft tur eftersom ”våra” politiker är engagerade och vill satsa på generationsmöten. Kanske är vi i Centrum lite bortskämda. Men att politiker i många andra stadsdelar verkar ointresserade av frågan kan vara ett tecken på något annat. Kanske är de upptagna med att släcka eldar, kanske är de oförmögna att se större sammanhang.
Vi kan förebygga många av de problem som segregation och ojämlikhet leder till genom att satsa på mötesplatser, erbjuda möjligheter och alternativ där människor blir sedda och kan växa. Vi kan inte enbart ägna oss åt att släcka eldar, vi måste jobba långsiktigt för att förebygga bränder.

Långsiktighet och hållbarhet är flitigt använda ord i Göteborg Stads program för en jämlik stad. Inom ramen för programmet ska vi minska skillnader i livsvillkor för ökad sammanhållning, tillit och delaktighet. Men varför får då barnen i Angered inte samma möjligheter till extra resurser i skolan som barnen i Centrum? Och varför görs inte satsningar för seniorer i Västra Hisingen som motsvarar satsningarna för seniorer i Centrum? Trots att alla stadsdelar alltså fått uppdraget att jobba med generationsmöten.

Några av fokusområdena för en jämlik stad är att skapa goda uppväxtvillkor samt hållbara och hälsofrämjande livsmiljöer. En välkomnande mötesplats med möjligheter att utvecklas samt ordentliga satsningar på unga och seniorer är en god början.

Vi kan inte lämna våra kollegor ensamma att lösa de här problemen, för vi är en stad där alla förlorar på segregationen. Därför måste vi tänka bort stadsdelsgränserna och hitta lösningar tillsammans.