BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Utifrån detta är det med intresse vi bevakar årets stora medborgardialog kring utsatta EU-medborgare, eller som den heter Uppsala talar om tiggeri, där det framkommer att det finns ett generellt stöd för utökat ansvarstagande för exempelvis skolgång för barn samt legala uppställningsplatser. Men malörten i bägaren är att vissa deltagare ändå har lyckats föra in sina förslag på åtgärder som registrering, gränskontroller, tidsbegränsningar och tiggeriförbud. Bland vissa av Uppsalas politiker och medborgare (märk väl att det är medborgare, inte invånare som deltagit i dialogen) finns det således starka åsikter om att nyttja verktyg som exempelvis registrering på etniska grunder, liksom direkta förbud och kriminalisering av utsatthet och fattigdom.

Jag är av den åsikten att vi tillsammans ska ta ansvar för alla som uppehåller sig i en given svensk kommun. Där ska vi alla ha vår rättssäkerhet tryggad, vår fysiska och psykiska integritet säkrad. Detta är egentligen mindre en åsikt än vad det är en självklarhet. Det erkänns redan av bland annat socialtjänstlagen, liksom av många av de internationella och EU-rättsliga konventioner och direktiv Sverige lyder under. Men trots detta, är det något som få kommuner efterlever. 

Jag vill även lyfta det faktum att vi alla har ansvar för att dagens situation i länder som Rumänien ser ut som den gör. Genom politiskt och ekonomiskt handlande och icke-handlande på den europeiska arenan har vi bidragit till att den socialt och ekonomiskt instabila situation som kännetecknar Rumänien har intensifierats så som den har gjort. 

Sedan början av 1990-talet har Sverige tillsammans med EU och dess medlemsstater aktivt arbetat för att med hast liberalisera marknader i Östeuropa. Det har lett till en brutal privatiserings- och nedskärningspolitik som har kastat ut miljontals människor i akut fattigdom. 

Sverige har med sitt medlemskap i EU, och med svenska storföretags exploatering av Östeuropa, bidragit till denna akuta situation där människor migrerar för att få drägligare förutsättningar för sina liv. Sverige har på så sätt varit delaktiga till denna eskalering av en redan utbredd fattigdom, rättslöshet och förföljelse riktad mot romer. 

Svenska, liksom andra västeuropeiska företag, har dragit nytta av denna utbredda fattigdom på många sätt. Vi har under senare år sett ett antal skräckexempel i medierna. Bemanningsföretag som anställer rumänska byggarbetare för slavlöner, så lite som 5 kronor i timmen. Svenska modekoncerner som anställer sömmerskor i Rumänien, också till slavlöner. Företag som anlitar bärplockare från bland annat just Rumänien vilka får bo och leva under inhumana förhållanden och som möts av låga eller uteblivna löner. 

Vi måste nu aktivt arbeta för en mer solidarisk EU-politik, som gör att människor inte hamnar i fattigdom och tvingas till olika former av ofrivillig migration. Därför måste vi på EU-nivå fortsätta att arbeta för en för mer ekonomisk och socialt inkluderande politik. Vi måste ställa större krav på marknaden och dess aktörer. Öka insynen och transparensen. 

Vi måste även aktivt motarbeta och synligöra den starka antiziganism som sedan länge växer och gror i den europeiska politiska kroppen. Såväl i parlament som nationellt och regionalt i medlemsstaterna. Här på kommunnivå måste vi jobba för att socialtjänstlagen ska ha ständigt företräde, i alla frågor. Vi måste se till att alla utsatta EU-medborgare i Uppsala kommun ska få rätt till vård, skola och boende på samma villkor som alla andra invånare. Vi kan inte göra åtskillnad på folk och folk i en demokrati. När vi börjar göra detta, är den mest grundläggande av demokratiska principer – människans inneboende moraliska jämlikhet – satt på undantag.